...eller det gjorde det förra veckan. Någon från israeliska ambassaden var i Linköping och på Campus för att prata krig. Uppenbarligen är det ett känsligt ämne då området plötsligt kryllade av poliser. Min grupp i projektledning ansåg att det var för häftigt för att missa och ställde sig i den mil långa kön för att få se honom föreläsa (jämför med biljettsläpp klockan 8). Jag tog det säkra före det osäkra och tog tåget hem. Tydligen så gick tillställningen relativt lugnt till och endast ett fåtal blev omhändertagna. Jag träffade samtliga projektmedlemmar dagen därpå så de verkade ha klarat sig i från trubbel.
För nån vecka sen, då mitt schema inte innebar att jag spärrades in i skolan 11 timmar om dagen, så gick vi tvärs över gatan för att spela bowling. Det var riktigt länge sen och jag vann första serien (vilket är enda anledningen till att jag nämner det).
Malin och min fina strike!
