Första gången i Japan

Detta inlägg skulle kunna handla om vad som helst, men det gör det inte. Det handlar om japansk sushi (som Pernilla tycker är överskattad men det kommer vi till lite senare).

Vi hörde hur som helst av oss till lite folk vi känner och undrade om de ville följa med till en bra sushi-restaurang eftersom vi inte ätit sushi i Japan ännu. Efter en del svar som nej, jag har skola som slutar 18:30 och nej tyvärr, jag tappade min väska igår så jag har inga pengar eller bankomatkort kvar så blev vi ett gäng på sex personer som träffades i Sannomiya. Där började jakten på det perfekta sushistället.

Varje gång britten Thomas är med vill han bestämma vart vi ska gå. Han känner alltid till det bästa av det vi letar efter och så även denna gång. Problemet är att han faktiskt inte har så bra koll. Han kanske kan vägen till ett ställe (som sällan är det billigaste eller bästa) men han måste alltid gå precis på samma väg som han alltid gått vilket i ganska många fall innebär väldiga omvägar. Det slutar nästan alltid med att vi går i en cirkel för att hamna ett kvarter längre åt vänster eller nåt liknande.
Hur som helst så dög inte stället som vi valt ut utan Thomas ville till ett annat (som inte alls var billigare, bara längre bort).

Nu till själva sushin. I Japan ligger fokus på fisken till skillnad från Sverige där vi får väldigt mycket ris. Vi båda gillar riset så det är lite av en besvikelse (i alla fall på stället där vi åt i kväll). Fisken är väldigt svår att jämföra. Vi köpte 11 tallrikar med 2 bitar på varje tallrik och varenda bit var väldigt fin. Det var stora och ganska tjocka bitar som bara smälte i munnen. Vi provade bland annat ägg, lax, två olika sorters räkor, bläckfisk, tonfisk, ål, pilgrimsmusslor och två sorter av något vi inte har en aning om vad det var för fisk. Någon gång måste vi gå tillbaka och välja bitarna som de döpte till Most fatty tuna...men priset för EN sådan bit var 50% dyrare än TVÅ bitar av nåt annat.

Det finns såklart massor utav sushiställen i Japan så man ska inte dra alla över en kam men sushin man kan köpa i Norrköping funkar ganska bra ändå, men det kanske handlar mycket om vad man är van vid också.

Som ni kan se på filmen så var vi på ett kaiten sushi-ställe (rullbandssushi). Detta innebär att restaurangen har ett långt rullband där kocken placerar sushin på tallrikar i olika mönster och färger. Mönster och färg på tallriken avgör sedan vad bitarna kostar. Man sitter alltså vid bandet och plockar de tallrikar man vill ha. Tallrikarna lägger man sedan på hög och på det stället vi var scannades högen sedan in (mycket snabbt) och vi fick reda på vad vi skulle betala.
Fördelen med detta är att man plockar precis de bitar man vill ha!

Ål


Som ni ser på tallriken var denna ål dyrare ;)


Denna tallrik rullade förbi flera gånger vilket inte gjorde oss mindre skeptiska... lax med majonäs, vad är det med japaner och majonäs egentligen?


Ser ni vårt lilla berg av tallrikar?

Forex

Vi följer slaviskt Forex uppdateringar i hopp om att yenen ska sjunka så lågt att vi kan äta pizza varje dag utan att det gör något. Pizza är dyrt i Japan, för er som inte förstod det.

Sedan vi kom hit har yenen sjunkit en del. Andra gången vi tog ut pengar så kostade det oss 400 SEK mindre än första (bara så att ingen frågar så tog vi självklart ut samma summa i yen båda gångerna). Nu är den dock tillbaka på sitt ursprungliga läge och vi är tacksamma om den inte kryper högre. Enda trösten är att vi vet att det var dyrare för er som var här förra året ;)

Vi har som ni vet haft problem med kackerlackor. Nu är de färre och jag skulle nog kunna säga att vi inte sett någon på flera dagar men gör jag det så kommer de väl krypandes...så jag låter bli! Sist vi var nere på kontoret (där hyran betalas i kontanter) så frågade de oss hur det gick. Vi berättade hur många vi dödat hittills och managern undrade om vi inte planerade en semester snart eller planerade att bo på hotell i några nätter. Om vi gjorde det kunde de lyfta ut alla våra saker på balkongen och sanera rummet med någon sorts gas som kackerlackor inte gillar (uppenbarligen skulle vi inte heller gillat den eftersom vi inte fick bo i rummet under tiden).
Blir yenen bättre kanske vi just det, åker på en semester och bor på hotell :)

Förlust???

Så igår höll vi oss återigen vakna till kl. 3 på morgonen för att få följa Norrköping Dolphins match, förgäves. Nåt fuffens var det, eftersom samtliga matcher flöt på som de skulle utom den vi ville se. När vi idag läser att de förlorade mot Örebro av alla lag så är jag säker på att allt inte gått rätt till...jag vill ha bevis!

Snacks where are you!

Japan kanske inte var en så dålig idé ändå. Hemma är det jag som tjatar om att få äta dipsås, eller jag som vill köpa glass, kakor, efterrätter eller godis. Gissa vem som är värst nu? Mhm Lam. Han sitter bredvid mig och drömmer om snacks och tjurar lite över att det enda vi har hemma är Werther's original. Det har till och med gått så långt att han påstår sig vilja äta risbollar som snacks men det vägrar jag lyssna på. Än finns det tid kvar att springa ner till affären och inhandla en eller två påsar av något som kan liknas vid sådant som man äter hemma när man är sötsugen. Det gäller bara att inse att det aldrig kommer smaka lika bra som hemma och sen kan man kanske hitta något som man tycker kan funka som substitut under en kortare period. Jag hoppas att Lams sötsug håller i sig tills vi är tillbaka i Sverige. Jag gillar sånt!

Livestatistik!

Vi sitter och kollar på livestatistiken på Norrköping Dolphins - Solna Vikings-matchen nu! Klockan är över tre men det är värt det. Heja!

Önskades det bilder?

Förutom att det är segt att ladda upp bilder har blogger nu bestämt sig för att skriva ut allt jag skriver baklänges, så det blir bara bilder nu!

Lägenheten;

Vår bergstripp, Rokko mountain;

Pernilla, Monica, Thomas, Stefania och Mariana

Lam och cable car

Monica och Thomas

Högst upp på toppen hittade vi denna

Vi bor där nånstans...

Går inte att göra utsikten rättvisa på bild

Ibland känns det som hemma

Minami koen, IKEA mae station...

En av tio

Innan vi åkte var det många som undrade om vi inte var nervösa över att vara borta nästan ett helt år i ett land med så olik kultur. Vi diskuterade det idag och kom fram till att vi aldrig hann bli riktigt nervösa, vi hade för mycket att tänka på innan avresan. Så för en månad sedan började alltså vårt utlandsår i Japan och tiden har bara flugit förbi. Förutom en del incidenter som Pernilla inte uppskattade så har vi knappt insett att vi redan påbörjat vårt Japanår.

Skolan rullar på, vi får läxor och känner att vi borde börja plugga ordentligt men precis som i Sverige finns det annat som lockar. Vi har en inlämningsuppgift till imorn som vi redan har lämnat in och nu på fredag har vi ett kanjitest så det blir väl kanske lite pluggande i alla fall.

Räkningarna börjar droppa in och vi betalar mer för el, vatten och gas än vad vi betalar i hyra. Japanerna anser att vår enda lågenergilampa samt datorer har dragit 255 kWh på 27 dagar. Det är mycket, speciellt med tanke på att vi inte har haft Internet 23 av dessa 27 dagar. Som goda svenska medborgare kommer vi betala räkningen utan klagomål.

Vi har även fått våra alien registration-kort vilket innebär att vi kan lämna passen hemma!




Som ni hör har det redan hunnit bli lite vardag här och vi har nog inte riktigt fattat att vi är i Japan och att vi ska stanna här ett bra tag nu...

Titta bara vad vi åt häromdagen :)

Hej Bullen!

I morgon tänkte vi handla ett till tågkort. Vi har redan ett som innebär att vi kan åka obegränsat mellan stationen där vi bor till Sannomiya (centrum) och nu vill vi alltså utöka med ett kort till som tar oss hela vägen till skolan. Ett sådant kort kostar ca 63000 yen för oss båda (obegränsat med resor i 6 månader) och vi råkar ha 73000 yen som ligger hemma och väntar på att spenderas. Nu till problemet. Jag kan inte logga in på min Internetbank. Så fort jag loggar in säger den att min session är över och att jag måste logga in igen. Får inte ens se min pengar, jag bara slösar engångskoder. Eftersom jag inte kommer in kan jag inte föra över pengar till mitt Visa-kort och alltså kan jag inte ta ut några pengar. Som ni vet sen tidigare så kan Lam inte ta ut pengar med sitt Visa-kort. Då återstår möjligheten att Lam för över pengar till mitt kort så att jag kan ta ut. Det hade gått bra om jag faktiskt kunde mitt kontonummer och eftersom Lam precis har bytt bank har han inte hunnit föra över några pengar till mig så han har det inte sparat. Ska vi chansa och köpa tågkorten imorn även om vi bara har 10000 yen kvar att leva på under obestämd tid eller ska vi fortsätta köpa dyra singelbiljetter en tag till?

Som vanligt är det inte flickan på bilden som skrivit brevet.

När du får oväntat besök...

...är det bra att ha en kille från Myanmar några dörrar bort. Bara så ni vet.

Lam såg den springandes upp på väggen och trodde först att det var en gigantisk kackerlacka men som tur är var det bara denna lilla krabat.

Idag, när vi stressade till en lektion som även läraren var sen till, så höll Lam på att inte ha lika tur. Precis i sista sekund hann han ducka och slapp på så sätt att få denna i huvudet...

Hade den fastat i pannan på honom hade jag slagit till med mitt paraply!
(Bilden togs såklart inte på väg till lektionen utan efter så vi hann faktiskt före läraren)

Den tredje typen av djur vi stött på under den senaste tiden är fiskar. På skolan simmar de omkring lite varstans några av dem är riktigt stora. Har tyvärr bara dåliga mobilbilder men lovar att de är gigantiska. De fiskar vi tycker bäst om finns dock inte vatten utan bland annat i Sannomiya och ser ut såhär;

Taiyaki


Varm chokladfyllning


Varm, jättevarm, vaniljkräm

Rokko mountain

Idag blev det en tur upp i bergen med en linbana/spårvagn. Man kom riktigt högt upp och utsikten var fantastisk. Man kunde se ut över hela Kobe och Osaka. Vi åkte på kvällen vilket innebar nattversionen av städerna vilket inte är helt fel. De snålar inte direkt på belysning här i Japan. Påminn mig att ta en bild på hur el och andra kablar ser ut runt om i staden för de har (svordom) dragit sladdar precis överallt. Det ser riktigt fult och oproffisionellt ut. Jaha, borde vi sova eller plugga inför imorn nu?

Basket i en annan del av Kobe

Vi vet att några är intresserade och ni som inte är det behöver inte läsa :)

I fredags deltog vi, som vi nämnde tidigare, i en basketturnering. Den pågick i 3 h och matcherna var ca. 7 minuter långa...tror vi. Det var inte helt uppenbart när matcherna slutade men vårt lag lyckades i alla fall knipa en andra plats. Vi förlorade bara en match och det var den första.
Japanerna anser inte att det är så viktigt att duscha efter att man tränat så alla som deltagit i turneringen drog på sig sina vanliga kläder och fortsatte dagen som om inget hänt. Vi kände oss mer skeptiska men eftersom tillgången på duschar är väldigt begränsad så fick vi rätta oss efter uttrycket att ta seden dit man kommer. Detta innebar i vårt fall inte vanliga kläder utan vi drog på oss överdragskläder men vi var fortfarande tvugna att gå svettig på japanskalektionen.

Bara två timmar efter lektionen var det återigen dags för en 3 h lång träning. Som vanligt enformig. Träningarna slutar 20.00 på kvällarna och ska vi hinna äta (även det i svettigt tillstånd eftersom det skulle ta alldelse för lång tid att åka hem och duscha och sedan tillbaka till restaurangerna) och ta oss hem tar det minst 1,5 h vilket betyder att vi är hemma rätt sent varje kväll. Då är det inte så roligt att gå upp kl. 7 på lördagsmorgonen för att åka till ytterligare ett träningspass på 3 h!

Idag följde vi med tjejernas basketlag till en annan del av Kobe där de skulle spela den första matchen i en turnering. Tyvärr anlände jag försent till Japan för att kunna deltaga (måste vara anmäld) så det blev att titta på. Jag vill inte direkt påstå att jag blev imponerad.
För det första så var hallen uppdelad i två planer (det är i och för sig hela planer men ändå). Det fanns bara en läktare och var man inte anmäld som spelare så fick man inte vistas någon annanstans än på läktaren. Självklart spelade mitt lag på planen längst bort från läktaren så man var tvungen att försöka ignorera den match som spelades närmast och försöka fokusera på det som hände ca 50 meter bort.
Hur som helst så hann vi "se" åtta olika lag under de 4 h vi var i hallen och detta är vad vi kan ta med oss därifrån;

Japanska tjejer skjuter alltid med två händer. Enda undantaget är när de går på lay-up, då vägrar de använda stödhanden och lyfter bollen från dribbling med en hand och försöker sedan få i den. Båda alternativen ser väldigt fula ut.

Japanerna har missuppfattat hur regelboken ska tolkas.
Alla regler som har med tid att göra följs perfekt, dvs. många avblåsningar för att någon höll i bollen mer än 5 sek., domarna räknade alltid åtta sekunder över halvplan även om ingen pressade samt att de var petiga med hur lång tid straffkasten tog. Däremot när två spelare sprang fram till en tjej som hade boll och började slå efter bollen vilket till sist slutade med att tjejen med boll ramlade då var det inte så noga längre. Logiskt: Foul. Japanskt: Stegfel. Det blåste stegfel väldigt många gånger då det var foul och när det väl var stegfel eller dubbeldribbling ignorerade de det.

Nivån på mitt lag var inget vidare hög idag. Det kan dock bero lite på att motståndarlaget bjöd på lika mycket motstånd som en grupp 11-åringar i Sverige. När coachen efteråt bad mig om mina synpunkter efter matchen så sa jag just så. Jag berättade för honom och samtliga spelare att jag tyckte nivån var riktigt låg och att de gjorde alldeles för många misstag i början av matchen. Te.x. passade de bara upp bollen utan att någon fanns där, de bara chansade på att någon skulle dyka upp o fånga den. Efter alla mina klagomål log och skrattade de massor plus att de sa Thank you, thank you...vet inte riktigt om det gick fram att jag inte var positiv...

En sista sak. Ett av de mer populära märkena på basketkläder här i Japan heter Benchwarmer. Idag försökte jag förklara för dem att man inte vill ha en tröja på sig där det står Benchwarmer med stora bokstäver. Det betyder att man är dålig och aldrig får spela. Det hade de ingen aning om...

Nu blev det kanske mycket tråk för er som inte gillar basket men det får ni stå ut med eftersom det är något som tar upp mycket av vår tid just nu!

"Vi köper en ny dator"

Efter en verkligen fullspäckad vecka verkar det mesta äntligen fixa sig och vi ser fram emot helgen.

Vi har blivit tilldelade varsin professor som ska fungera som handledare under tiden i Japan. När man läser till en master så väljer man ett tema man vill forska inom och därefter väljs sedan vilken professor man får. Här fungerar det så att alla professorer har ett forskarrum, vilket blir som en grupp studenter med samma inriktning som kan hjälpa varandra. Forskarrummen är faktiskt rum där studenterna spenderar riktigt mycket tid, de flesta kommer lite innan lunch och går hem vid midnatt.

Till skillnad från de japaner som läser samma kurser som Pernilla så har Lams japaner faktiskt vågat sig fram och prata. Vi blev inbjudna till Lams forskarrum där Lam fick sin egna plats. Detta innebär ett skrivbord och en än så länge bärbar dator. Dock ansåg de inte att datorn var tillräckligt bra så de köper en ny till Lam och ursäktade sig för att de nog skulle ta en till två veckor innan han får den. Om man tröttnar på att plugga och vill ha en paus i forskarrummet kan man ta en fika eller spela lite PS3 på en 46'' tv. Vi har hittat Japans motsvarighet till I-sektionen minus backslick och dryga fasoner (dvs de har pengar).

Dessutom har vi blivit inbjudna att delta i en turnering mellan forskarrummen. Den utspelar sig imorgon och grenen är basket. Wohoo. Det forskarrum som vinner får lite pengar men det handlar mest om prestige. Hoppas Pernillas forskarrum ångrar att de inte vågade prata med henne för nu har Yoshimotos forskarrum värvat henne!

Efter turneringen så har vi en japanskalektion och sedan bär det av till ytterligare 3 h basketträning. Kommer vara så trötta!

Vi vill bara tillägga att det är jättekul när ni kommenterar och vi försöker svara så gott vi kan. Om det är något ni undrar över hur det fungerar här i Japan som ni tror vi kan svara på så får ni gärna ge förslag på vad vi kan skriva i bloggen. Fortsätt läsa och kommentera!

Gissa vart vi är nu...

Japp, vi har äntligen fått tillgång till Internet hemma!

Detta innebär att det är fritt fram att boka skype-tid...vem blir först?

Vi har...

...en kod till Internet nu! Ska hem och prova om det fungerar...wish us luck!

GRATTIS PAPPA!

Hoppas din dag blir bra utan mej (men det kommer nog bli svårt ;))!

/Pernilla

Fulla tåg…

…är sådant som kan skapa obekvämheter för kvinnor när männen inte kan hålla händerna i styr och det har japanerna löst på detta sätt:

Vi har fått höra att männen i Tokyo rekommenderas att ha båda händerna över huvudet när tågen blir för fulla för att slippa bli anklagade.

Kurser

Jag har fått lite frågor om vilka kurser jag kommer att läsa här i Japan. Lam och jag fick listor på vilka kurser vi kunde välja och tyvärr för Lams del finns det inte många kurser som liknar det han faktiskt borde läsa i Sverige. Jag har däremot hittat lite kurser som de japanska lärarna tycker verkar perfekt för min utbildning, vi får väl se om LiU tycker likadant. Några av kurserna som jag har valt är från deras motsvarighet till maskinteknik och några är från deras motsvarighet till datorteknik. Vi valde att gå tillsammans till lektionerna de två första veckorna så att vi kunde hjälpa varandra att förstå och prata med lärarna. Vi valde några kurser från maskin- och några från datorteknik. I slutändan valde vi att läsa samma kurser, dels för att kunna hjälpa varandra (vi är de enda utlänningarna) och dels för att det var svårt att få ihop tillräckligt många kurser inom våra respektive områden.

Vi läser 9 kurser nu under första terminen, dvs vi har 9 lektioner à 1,5 h i veckan.
3 av dessa är rena japanskakurser;
Kanji and vocabulary
Reading and composition
Conversation and listening
Övriga kurser läser vi på tekniska fakulteten (även de på japanska förstås);
System scheduling
Thermal and fluid mechanics
Thermal and fluid mechanics measurement theory
Manufacturing process
Computer architecture
System programming

Det är väldigt svårt att få grepp om vad kurserna innefattar när man översätter ett namn från japanska till engelska och sedan till svenska. Det är i alla fall dessa masterkurser vi kommer att läsa under ett halvår framåt…

Slottet i Osaka

I lördags (i går) så åkte vi på en utflykt till Osaka. Osaka ligger väldigt nära Kobe och om man tittar ut över vattnet på kvällarna (då många av stadens lampor är tända) kan vi till och med se Osaka från ön där vi bor. Det tog i alla fall cirka 35 minuter med den japanska motsvarigheten till pendeltåg och sedan var vi framme i Umeda.
Först en snabb lunch…

Som ni ser var det fler än vi som var hungriga!

…innan vi tog oss vidare till slottet som är väldigt stort.

För att komma intill slottet var man tvungen att gå över två olika vallgravar. Utsidan är riktigt fin men tyvärr är insidan omgjord till ett väldigt modernt museum. Jag vet inte riktigt varför de inte har sparat insidan, de har inte ens bilder på hur det såg ut när människor faktiskt levde där.

Genom parken till slottet

Första vallgraven

Bron över första vallgraven som tar oss närmare slottet i bakgrunden

Inne i slottet så kunde man läsa lite historia om de som bodde där och om krig. De hade blandat gamla rustningar, modeller av rum och så dessa små soldater.

En modell med små gubbar som slåss

Utanför porten så fanns självklart den obligatoriska kanonen och vi kände att vi var tvungna att posera.

På kvällen tänds det lampor runt om slottet vilket gör att man kan se det på riktigt långt håll. Ser väldigt fint ut.

Vi hann med en del andra sevärdheter också men det känns som om vi kommer åka till Osaka

minst en gång till.

Känd krabba som rör sig...hmm

Glico - känt godismärke

Kvällen avslutades med drinkar för 16 kr styck på Moonwalk bar.

Basket

Nu har vi sökt upp basketklubben. I killarnas lag är det cirka 20 spelare om inte mer än så. Lam får nog kämpa rätt så hårt om han ska kunna ta en plats men jag tror nog att han kan lyckas. I morgon har de sin sista match för säsongen så de sa att det var okej om Lam började träna med dem i början av november så nu skjuter han lite på sidan och tränar själv.
Det var meningen att även jag skulle skjuta på sidan men tjejerna är bara 9 stycken varav en är skadad så jag fick hoppa in direkt. Nu har jag varit med på två träningar och har världens träningsvärk. Kan verkligen inte gå. Deras toaletter är väldigt låga och jag har stora problem att böja på benen. Dessutom är det bara backar i Kobe så det är jobbigt att ta sig fram. Inte alls van att träna numera, det var verkligen länge sedan. Tjejerna och killarna tränar samma tider i en stor hall på planerna bredvid varandra. Inget Stadium arena direkt men den duger. De har träning 5 dagar i veckan, 3 timmar varje gång. Jag vet inte riktigt vad jag gett mig in på ännu men vi får väl se hur det går. Tjejernas träning är väldigt enformig och inte speciellt intressant. De gör samma övningar i samma ordning varje gång. Lagkaptenen har en bok som hon läser i och sen berättat hon hur de ska göra. Aja, som sagt, får se hur det blir och om vi vill fortsätta spela.

You know what’s bullshit?

Japan. Hela Japan är bullshit. Jag har ingen respekt kvar alls för de som har något gott att säga om Japan. Jag hatar allt som har med det här landet att göra speciellt befolkningen.

/Pernilla

PS. Internetkillen påstår att han har knackat på vår dörr 2 gånger idag mellan 13-17 vilket är en lögn då vi har suttit hemma och väntat under dessa 4 timmar utan att någon knackat på. De tycker vi ska göra ett nytt försök om en vecka, jag tycker att Japan borde skäras loss från jorden och skickas med enkel biljett till Pluto.

Ha-to

Ja det är sant. Bland annat så åt jag kycklinghjärtan. Sjukt.

Tetsujin

Eller Ironman som det blir om man översätter det till engelska. Idag har det varit en japansk helgdag och den spenderade vi med lite sight seeing. Några stationer bort med tåget så fanns nämligen en staty av Tetsujin. En robot eller liknande från en gammal manga eller anime. Den var faktiskt rätt så stor och det var många japaner som åkte dit för att titta på den.

Ooh så lika vi är!

Som ni ser är vi extremt snygga på bilden vilket resulterade i att en lite japansk kvinna med en stor kamera bad oss posera ännu en gång. Sedan satte hon sig på marken och tog en hel del kort på oss. Kort på totala främlingar kan ju alltid vara bra att ha…eller inte.

Istället för att ta tåget hela vägen tillbaka så gick vi av lite tidigare för att gå ett varv i Harborland. Tydligen så har de döpt hamnen till det efter att de gjort en del ombyggnader. Även där var det en hel del liv och rörelse. Jag slutar nog aldrig förvånas över hur många japaner som ständigt är ute och promenerar och jag kommer nog inte heller vänja mig vid att det är väldigt hög ljudnivå överallt. Eller så är det just sådana saker man vänjer sig vid…

Om ni känner mig väl kommer ni aldrig kunna gissa vad vi åt till middag.

Del av middagen

Som ni ser var det ett väldigt litet ställe vi åt på. De japaner som redan befann sig på restaurangen (det är knappt man kan kalla det för det) var tvungna att maka på sig eftersom det endast fanns tio platser därinne. Vi var sex stycken.

Fest i lobbyn

Första riktiga lördagen spenderade vi med att äta okonomiyaki i Sannomiya. På ett sådant ställe har varje bord en stekplatta i mitten där maten antingen tillagas eller serveras. Vi behövde inte göra mycket själva på stället där vi var men det är olika beroende på vart man går. Maten ser lite ut som pizzor men smakar mer som omelett. Man får en grundsmet och sedan väljer man extra fyllning efter smak. På toppen har de någon sås (typ hoisinsås) och majonnäs. Vi delade på fyra olika; ost, biff, räkor och bläckfisk. Det smakade faktiskt riktigt bra. Nästa gång ska vi försöka hitta ett ställe där vi få tillaga maten själva.

Hela gruppen

Wan, Magne och mat


Pernilla och Lam

Vi som bor på Port Island återvände sedan dit för att upptäcka att det var fest i lobbyn.

Vissa fick i sig lite väl mycket att dricka men å andra sidan så fick vi chansen att lära känna dem lite bättre. Managern på boendet ville också festa och försökte desperat umgås med oss boende men eftersom han på dagarna springer runt på våningarna och klagar på allt och alla så tror jag inte att hans försök lyckades något vidare bra. Undrar förresten om det var han som hade köpt allt snacks?

Stevie, Monica, Lam och Wan

Trots brist på Internet har helgen varit mycket lyckad hittills. Tänk vad mycket annat man hinner göra när man inte sitter framför datorn hela dagarna. Internet är dock fortfarande saknat.