Att vakna upp i Japan (1 oktober 2009)

Hotellet vi bodde på den första natten var mycket fräscht och trevligt. Både Lam och jag vaknade tidigt, klockan var runt 2 för att vara exakt. Vi var relativt utvilade men för att inte förstöra den kommande dagen låg vi kvar i sängen och försökte somna om. Vi gav upp kl. 6 och gjorde istället i ordning oss för frukost som bestod av onigiri (risbollar), diverse inlagda konstiga saker, bröd smaksatt med bl.a. bönor, miso-soppa, grönt te, prinskorv, stuvad blomkål, ärtor och majs…Det tog oss halva frukosten innan jag upptäckte juicen och oj så glad jag var när jag väl gjorde det!

Delar av frukosten

Vårt boende för de kommande 10-11 månaderna blev vårt nästa mål. Eftersom det ligger mellan Kobe Airport och Sannomiya på en ö kallad Port Island så tog vi oss tillbaka samma väg som vi kommit dagen innan. Även den resan gick bra. Som överallt annars i Japan så överöstes vi med blanketter att fylla i. De liknar varandra väldigt mycket och blir rätt jobbiga i längden…

Ni kan aldrig gissa vad vi gjorde sen.
Alla andra nyanlända utbytesstudenter ville till IKEA och handla saker till sina rum (att det är gångavstånd från vår lägenhet är inte helt fel). Vi behövde inte mycket övertalning för att följa med. Obligatoriskt för alla boende är att inhandla en bäddmadrass men som vanligt blev det en hel del annat. Vi var dock lite besvikna på hur okunniga alla andra var. Man kan ju inte åka till IKEA för att bara köpa en eller två saker och sedan åka hem igen…suck. Det måsta gå minst 3 h och man ska ha med sig minst 10 saker hem som man inte visste att man behövde men som man känner att man inte kan leva utan när man väl står där på IKEA. De sneglade inte ens åt värmeljusen och servetterna…

Nästa punkt på dagordningen var Alien Registration. Det innebär i princip att alla utlänningar ska åka till någon typ av stadshus i staden där de bor och självklart ska man även där fylla i en trave med formulär. Det hela ska sluta med att man får liknande ett ID-kort som bevisar att man har tillstånd att vistas i landet, eller något liknande.

Vi blev även påtvingade en National Health Insurance. Något vi var mycket tveksamma till. Nya regler sedan två månader tillbaka sa de.

På kvällen åt vi japanskt i Sannomiya tillsammans med två andra utbytesstudenter innan vi begav oss hemåt igen. Runt kl. 21 var vi hemma mätta och belåtna. Denna natt lyckades vi skjuta ytterligare 2 h på dygnet och vaknade inte förrän 4 på morgonen. Vi måste nog köpa en väckarklocka, för det är med att vakna tidigt lär inte hålla i sig för alltid.