Ooh så lika vi är!
Som ni ser är vi extremt snygga på bilden vilket resulterade i att en lite japansk kvinna med en stor kamera bad oss posera ännu en gång. Sedan satte hon sig på marken och tog en hel del kort på oss. Kort på totala främlingar kan ju alltid vara bra att ha…eller inte.
Istället för att ta tåget hela vägen tillbaka så gick vi av lite tidigare för att gå ett varv i Harborland. Tydligen så har de döpt hamnen till det efter att de gjort en del ombyggnader. Även där var det en hel del liv och rörelse. Jag slutar nog aldrig förvånas över hur många japaner som ständigt är ute och promenerar och jag kommer nog inte heller vänja mig vid att det är väldigt hög ljudnivå överallt. Eller så är det just sådana saker man vänjer sig vid…
Om ni känner mig väl kommer ni aldrig kunna gissa vad vi åt till middag.
Del av middagen
Som ni ser var det ett väldigt litet ställe vi åt på. De japaner som redan befann sig på restaurangen (det är knappt man kan kalla det för det) var tvungna att maka på sig eftersom det endast fanns tio platser därinne. Vi var sex stycken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar