Symptom + Lam = ?

I lördags ringde min väckarklocka (eller okej mobilen) 04.45. Uuh tidigt! Jag pallrade mig upp och kröp in i duschen. Lam som skulle följa med mig hade under natten fått massa utslagsliknande märken över massa ställen på kroppen. Han trodde först att han hade blivit myggbiten hela natten och faktiskt så liknade det lite massvis med myggbett som flytit ihop till en stor massa...Hur som helst så stannade han hemma och letade sjukdomar som matchade hans symptom. Jag tog på mej ett par shorts och sprang hemifrån eftersom jag blivit sen på grund av sjukdomsletande.
Varför så tidigt? Jag, min bror och min kusin skulle stå på loppmarknad. Jag insåg ganska så snabbt att jag hade övertro på min förmåga att motstå kyla för det var svinkallt hela dagen så vi var tvungna att stå nära varandra hela tiden för att inte frysa ihjäl. Jag ångrade lite att jag inte hade rakat benen eftersom jag liknade en igelkott i kylan. Loppisen började klockan 8.00 och enligt reglerna så fick man komma dit för att ta plats tidigast kl. 6.00. Vi tänkte att vi skulle vara där tidigt för att få en bra plats men då jag kom fram 6.05 så var hela fältet fyllt med stånd. Enligt en veteran kom de flesta mellan 1-4 på morgonen vilket vi tyckte var överkurs och fusk men men. Helt otroligt vad folk är som gamar. Vi hann bara öppna bagageluckan o sen var det flera personer som lutade sin in i bilen och började riva bland våra saker i hopp om att hitta fynd. Grejerna vi sålde var i princip skit, sådant som våra föräldrar hade rensat ut ur farmor och farfars gamla hus och som ingen ville ha. Istället för att köra det direkt till returpunkten beslutade vi oss att försöka sälja dem. Med tanke på detta så var 3000 kr en helt godkänd summa pengar. Inte som att det var hårt arbete...man sitter ju mest o snackar skit hela dagen vilket passar mej bra :D

I morgon hoppas vi på besök av Emma. Får väl se vad vi ska hitta på då :)

14 timmar, fyra dagar i rad

Nu var det länge sedan vi uppdaterade. Varför är det alltid så att när man har mycket att skriva om så har man inte tid över att skriva ner det? Hur som helst.

I lördags var vi på min kusins dotters dop. Det var riktigt trevligt och med smörgåstårta kan det ju bara inte bli dåligt! Titta så söt hon är i sin syntfrilla :)

Isabelle

Resten av helgen spenderades hemma hos Lams pappa tillsammans med hela Lams familj. Det skulle fixas i trädgården och rensas i alla förråd och i garaget. Eftersom vi var på dop nästan hela lördagen så missade vi trädgårdspysslet men det var ju inte som att det inte fanns andra saker att göra. Vi spenderade även hela måndagen och tisdagen (med hela menar jag fram till kl 3 på morgonen) därute och på den tiden målades dessutom hela övervåningen. Magnus var den som for runt mest även om jag och Lam målade lite vi också. Annars verkar det som om Lams och mitt ansvarsområde var att slänga skräp. Det blev nog fem rundor till returpunkten tillslut.
Jag har ont om before-pictures men jag har en film från när det ansågs att allt var klart för denna gång.

VARNING för hög ljudnivå!

Jag har alltid sagt att jag tycker att Guitar Hero är

tråkigt och nog ser även Lam och Fai lite uttråkade ut...

Mitt i mellan allt pysslande i Lindö så passade vi på att köpa flygbiljetter till Japan. Det fick bli de som den snälla killen på Resia preliminärbokade åt oss. Dessa skulle kostat 13800 kr tur och retur per person. Nu när vi stod där redo med pengarna så säger han att vi har tur (och det är vi inte vana att höra när det gäller saker som rör Japan). Tydligen hade det tillkommit klasser och våra bokade biljetter hade blivit 2000 kr billigare per person. Det var ju faktiskt tur :)

Min lilla bror fyller år idag också. Grattis Mattias! Som om det inte var nog med en dag med min släkt följt av fyra dagar med Lams familj. Idag har vi alltså tillbringat kvällen hemma hos honom. Även han bjöd på smörgåstårta (jag fick tom en bit med mig hem). Jag som sa att det var en av sakerna jag ville äta innan jag åkte till Japan men det kanske får räcka nu...

/Pernilla

Note to self...

...då kontakten till datorn sitter i väggen ska den andra delen inte stoppas i munnen. (Vem har sagt att trial and error är en dålig metod).

CSN

Nu skulle det troligaste vara att jag svor i en halvtimma (eller svor i skrift så mycket att det tar en halvtimma att läsa) för att CSN inte förstår och för att de krånglar men denna gång behövs inte det. Undrar om det är lågsäsong hos CSN på sommaren för idag fick vi besked om att vi har blivit beviljade studiemedel för studier på Kobe University. Det tackar vi för och det tog inte ens lång tid att få beskedet. Inte var det några problem heller. Eller så ser de bara sin chans att tjäna lite mer pengar på oss eftersom man får nästan dubbelt så mycket pengar för utlandstudier i Japan som vad vi skulle fått här hemma och allt överskott är lån. Men men skönt att ha det avklarat. Varje liten sak vi kan pricka av från listan på vad vi måste hinna med innan utlandsåret gör att det känns som vi närmar oss.

Vi har bokat biljetter preliminärt och vi ska bestämma oss innan måndag för om vi ska ha dem eller inte. Utresedatum i sådana fall blir den 29 september vilket innebär att vi landar i Osaka på morgonen den 30 september.

Idag har annars handlat om att springa runt i massa butiker och titta på armaturer och blandare (eller vattenkranar om man så vill). Tänk att det finns så många olika varinater att välja på. Suck, svårt.

Nu måste jag äta innan jag dör av hunger.

/Pernilla

Problem av den bättre sorten

Idag har jag legat i sängen större delen av dagen. I vår nuvarande lägenhet gör det i och för sig inte så mycket eftersom sängen nästan står mitt i rummet. (Elin jag har provat en Elin-dag. Ganska skönt men man blir lite deprimerad efter ett tag. Som tur är så har det regnat hela dagen så jag hade nog ändå inte gjort något vettigt.) Jag har sovit, ätit och tittat på vår tillvalslista. I vår nya lägenhet ska ju vi vara med o bestämma hur kök och badrum ska inredas. Det är lättare sagt än gjort kan jag säga. Det är svårt att avgöra hur allt kommer att se ut på plats och eftersom väggar och sådant inte är byggt än så vet vi inte riktigt hur det kommer se ut heller.

Jag trodde att jag visste hur jag ville ha det men det finns massvis med olika alternativ som kostar olika mycket och som är olika praktiska. Vi har redan suttit i flera timmar men vi har inte spikat något. Varje gång vi börjar tittat på det känns det som vi får fler möjliga alternativ istället för att reducerade dem. Fast jag ska inte gnälla. Det är ett lyxigt problem och något som jag dessutom tycker om att göra.

Nu ska jag hänga tvätt (samtidigt som jag skriver detta så läser jag högt ihopp om att Lam ska höra och hjälpa mig).

/Pernilla

11 dagar tillsammans med en mullvad

Lam har köpt nya glasögon idag. Just i denna stund (eller ja, nån gång i en snar framtid) kommer de utvalda bågarna att skickas till en fiffig filur som slipar till ett par glas så att Lam ser perfekt. Eller det är vad vi hoppas på. Vi anlände till optikern kl. 15.00. Sedan förde de in Lam i ett mörkt o avlägset rum och jag lämnades kvar i butiken. Hur roar man sig i en glasögonbutik i ca 1 h o 10 min? (Jag trodde att det skulle gå snabbare annars hade jag gått därifrån o gjort annat. Nu hade jag både Lams mobil och hans plånbok i min väska så jag tyckte det var snällast mot honom att lugnt o tålmodigt vänta.) Jag började med att prova lite bågar. Underhållande eftersom jag inte (överhuvudtaget) passar i glasögon. Det är till och med så illa att de optiker som har sett mig har skrattat. Jag satt en stund på en stol och utförde ett eget syntest som gick ut på att läsa liten text på diverse förpackningar. Sedan smög jag runt o spionerade på andra som skulle köpa glasögon. Detta är en underskattad sysselsättning. Vissa hade rätt så olika smak och blev irriterade på varandra vilket roade mig ännu mer. Sedan provade jag några bågar till. Jag tröstade mig med att när vi va klara så skulle Lam kunna beställa nya linser o att nya glasögon skulle tillverkas, att han helt enkelt skulle kunna se bättre.

När han stapplar ut ur rummet (nu är jag kanske lite dramtisk, men eftersom han inte hade några linser i så gick han lite vingligt enligt mig!) så hade Lam inte med sig rätt saker för att hon skulle kunna ordinera nya linser. Dessutom hade Lam en torr fläck (eller nåt liknande) i ena ögat o får inte ha linser tills han gått på återbesök. Självklart så har hans glasögon hemma helt fel styrka (anledningen till att han fixar nya) och optikern var fullbokad hela nästa vecka. Suck...med mig hem fick jag alltså en halvblind sak som förmodligen kommer skylla på sin syn när jag ber honom hjälpa till...

Igår såg vi Terminator Salvation på bio. Det var sista dagen den visades i Norrköping och det var väl tur att vi hann med den innan Lam blev blind! Filmen var helt okej, några små missar men det får väl godkänt. Dock tycker vi att Marcus (Sam Worthington) spelade bättre än John Connor (Christian Bale). Jag förväntade mig att karaktären John Connor skulle ta mer plats men Christian Bale försvann bakom Sam Worthington. Lam tillägger att Sam har ett hunk-ansikte. Hoppas att det inte håller i sig för Bale, det är andra stora filmen där en biroll överglänser honom (Heath Ledger som Joker i The Dark Knight).

Vi har för andra gången pratat med en trevlig kille på Resia som har lovat att hitta bra biljetter till Japan åt oss och sedan maila. Hoppas på att han lyckas!

Grattis Lam!

Nu har även jag firat Lam, jag var sist ut men förhoppningsvis var jag inte sämst. Imorse blev det paketöppning och nu på kvällen har vi ätit gott på pappagrappa pizzeria. Sedan blev det Transformers - revenge of the fallen på bio. Kanske inte världens bästa film, synd för den hade potential, men bio är ju alltid mysigt. Avslutningsvis promenerade vi hem och samtidigt passade vi på att ta vägen som går förbi vår nya lägenhet.

Aa just det. Vi kanske inte har nämnt det men för exakt en månad sedan skrev vi på ett kontrakt och nu verkar vi vara ägare av en 2a i centrala Norrköping.

I detta hus kommer vi att bo


Ett kvarter från mysiga Knäppingsborg

För er som inte varit i Norrköping (vilket är väldigt dåligt av er om ni känner oss) så kommer det lite nattbilder från kvarteren omkring där vi bor. (Elin du stannar till här när du är på väg hem va?)

Mot industrilandskapet


Lam utanför Louis De Geer (vår nya utsikt)


Framtida porten

På väg hem till nuvarande lägenheten


Fint träd vid strömmen...

...läskig spindel i samma fina träd


Inget stort fan av spindlar så detta krävde mycket mod.
Eftersom det var mörkt o spindeln blåste fram o tillbaka så var det svårt att se den. Ville gärna inte att den skulle attackera mig!


Strömsparken


Jonas favoritställe i bakgrunden


Strömmen

Om man har varit i Norrköping så har man säkert vandrat förbi strykjärnet. Så har man inte varit här måste man i alla fall ha sett det på bild!

Strykjärnet (arbetets museum)


Mellan strykjärnet o trädet skymtar man vår nya lägenhet :)
Eller i alla fall den blå HSB-skylten...

Mycket bilder den här gången. Hmm..jag tycker ju i och för sig att det är roligare att fotografera än att skriva så jag kanske borde göra om denna blogg till en bildblogg (haha inte för att vi skriver mycket i vanliga fall men ändå).

Förlåt Niclas men...

Sushi ikväll!

I'm alive

Puh...jag ger mig själv en guldstjärna. Jag var riktigt duktig om jag får säga det själv. Verkar som om jag klarade mig denna gång också (YES!). Förresten så måste jag bara säga att det var en ny tjej som tog hand om mig idag hos tandläkaren och hon var tusen gånger bättre så om de skulle tvinga tillbaka mig dit någon mer gång ska jag be om henne. Dagens mest onödiga: panoramaröntgen för att se visdomständerna, som jag uppenbarligen inte har några (vilket jag kunde sagt till dem om de hade frågat). 500 kr..bye bye. Lyckligtvis gav staten mej 300 kr för förra året och 300 kr för i år så jag kom undan med en räkning på 385 kr.

Efter tandläkaren åkte vi hem till mina föräldrar för att fira Lams födelsedag för andra gången. Vi fick grillat kött och korv med sommargratäng (potatisgratäng fast massa örter och rotfrukter också) och så massa grillade grönsaker och halloumi. Till efterrätt fick vi glass, grädde, jordgubbar och melon. Gott. Innan maten fick Lam öppna presenter. Av min bror och hans tjej fick han saker så att han kan meta abborrar och försörja mig samt ett bra fiskedrag för att fånga gäddor (återstår dock att se hur bra det är i verkligheten). Av mina föräldrar fick han en flytväst så att han inte ska drukna när vi åker båt. Omtänksamt.

Lam vill ha min present på sin riktiga födelsedag så förhoppningsvis blir det tredje och sista gången vi firar honom. Han kan ju inte dra ut på det till jul (även om jag tror att det är just det han försöker göra).

Skräck, panik och ångest...

Det är vad jag upplever just nu. Gaaah...skitnervös! Det finns inget värre än vad som väntar mig om korta 1 timma och 30 minuter. Det har inte alltid varit så hemskt men på senare år blir det bara värre o värre. Lam ska följa med mig och hålla mig i handen. Funderar på om jag ska be honom ta med thaiboxningshandskarna för om kärringen hos tandläkaren är dum kommer jag kräva att någon slår henne. Sen kan det alltid vara en bra om Lam slår henne för då får jag möjlighet att fly. Jag vill verkligen inte gå till tandläkaren. För typ 3 veckor sedan fick vi ett brev från tandläkaren. Jag bad lite snabbt att det var adresseat till Lam men icke då...han behöver aldrig gå. Sedan dess har jag varit stressad och nervös, jag brukar klara mig rätt bra och har bara lagat en mjölktand men ändå. Asläskigt! Blir ju knappast bättre av att man numera behöver betala för helvetet. Funderar lite på om man kan få bedövning för en vanlig undersökning eller är det svindyrt?

Håll tummarna för att detta inte är mitt sista inlägg på grund av att jag dött av skräcken som väntar!

Nobody likes you when you're twentythree

Pernilla har 4 dagar (inklusive idag) på sig att hitta en present till mig. Yep, och jag har enligt Blink 182 bara 4 dagar kvar tills ingen tycker om mig. Jag blir 23! I fredags tjuvstartade vi med firandet av (vill säga min) vår födelsedag. Det började med, efter mycket hemligt städande (vill ju att alla ska tro att vi alltid har välstädat), att min syster och hennes sambo kom för att få säga sitt om mina framtida glasögon. Jag hade nämligen dagen innan varit hos optikern och valt ut 4 par som jag kunde ta hem och välja mellan. När jag skulle checka ut glasögonenen så fick jag säga mitt personnummer eftersom jag aldrig varit kund hos denna optiker tidigare. Det hade jag. 1997 var jag där sist och fixade glasögon för första gången i mitt liv. De sa att de tyckte om trogna kunder men det är ju fel. De får tycka om trogna kunder men jag har varit en otrogen kund i 12 år! Jag har gått till andra optiker, stupid glasses-shop receptionists.

Tillbaka till det viktiga, när vi firade vår födelsedag så började det med att vi bakade en tårta och sedan spelade vi Hjärnsläpp. Det är tydligen ett vuxenspel där man lär känna varandra bättre... och det gör man får man väl medge. Det roliga i spelet är när man hamnar hos en medspelares behandlingsrum där man får en fråga som man skriver ner ett hemligt svar på och sedan får medspelaren gissa på vad man svarat. Kan säga att jag ibland kanske har lite för höga tankar om mig själv. Sist vi spelade tyckte jag att jag var från skala 1-10 var en sjua medan Pernilla tyckte att jag var (högt räknat) en fyra... det handlade om hur romatisk jag är (VA!?). På spelkartongen står det att spelet ska ta 45+ min. Det tog oss 5 timmar innan vi blev klara och då skulle vi börja grilla. Efter maten avslutades firandet med Singstar till halv 4 på natten. Four days to go...

Vem är vem? Skitlätt!
Tips: Jag o Pernilla köpte present till Fai... jag fick ingen av Fai (än).

In frisk ut skadad

Äntligen är vi klara med hälsointyget! Nu är det bara att vänta på papper från CSN och sedan vänta på att Japan ska säga fritt fram. Jag måste säga att det är tur att vi blev klara med det idag. Kl. 9 befann vi oss på sjukhuset och ca. 4 minuter stod vi med alla handlingar (färdiga!) i handen. Jag var väldigt glad eftersom detta har varit en seg och långdragen process för oss. Skönt att få reda på att man är frisk också. Hade blivit såå sur om något sådant hade hindrat oss. Jag kanske var lite väl lättad och avslappand för vi kom bara ut ur väntrummet för röntgen och fram till trappan innan jag trampade snett och ramlade. Jag halkade nerför några trappsteg och nu har jag jätteont i foten. Tur att den inte ingick i undersökningen (men å andra sidan så hade de ju redan skrivit under på att jag va frisk och hel) . Så för att sammanfatta det hela så kom jag till sjukhuset frisk och lämnade det 5 minuter senare med en stukad fot. Inte illa va? :D

/Pernilla

(fortfarande så har vi skrivit varje dag i juli...)

Drop-in på röntgen

Om jag skriver ett inlägg idag så är det inte helt omöjligt för oss att lyckas skriva ett inlägg om dagen hela juli. Wow. Bara så ni vet!

Idag har det varit en sjukhusdag. Eller kanske en "bevisa att ni inte är sjuka och kan åka till japan"-dag. Dagen inleddes med att Lam och jag, ganska långsamt på grund av värmen, vandrade bort till en ny vårdcentral. Eller den är väl inte ny men det är inte vår vårdcentral. Efter att vi registrerat oss, eller vad det nu heter när man byter vårdcentral, så gick vi till den snälla läkaren och fick en remiss till lungröntgen. Min faster var väldigt snäll och hjälpte oss med diverse annan provtagning. TACK så jättemycket Kicka!

Efter cirka en timma fick jag nästan springa hem för att hinna hämta bilnycklarna så att vi kunde ta oss till sjukhuset innan tiden för drop-in på röntgen tog slut. Jag tycker att det är ganska roligt att ha drop-in på en röntgenavdelning, men å andra sidan så var det rätt smidigt. Det var nämligen inga andra som väntade på att få sin kropp bestrålad just denna onsdageftermiddag.

Tanten i receptionen var väldigt nyfiken. När hon hade fått våra personnummer frågade hon om det var vi som skulle ha en frisklunga. Sedan sa hon att vårdcentralen hade ringt och sagt att vi skulle komma. Hon undrade även vad vi skulle göra i Japan eftersom det var det som var anledningen till röntgen som läkaren skrev på remissen. Tydligen var det inte så vanligt att folk betalade för röntgen för hon hade inga pengar i sin kassa trots att det var meningen att vi skulle betala där. Eftersom vi inte hade jämna pengar fick vi krångla lite innan vi fick sätta oss i väntrummet.

Att röntga lungan går väldigt fort. Det kan man inte säga om personalens förmåga att leverera resultat. Tydligen skulle vårt resultat brännas på en cd-skiva, något som den lilla sjukskötersketanten inte klarade av på 40 min och eftersom hon slutade 16.00 bad hon oss komma tillbaka kl. 9.00 imorn för att hämta dem. Suck...inte varit med om cd-skivemodellen innan men okej.

Nu verkar det i alla fall lite mer ljust på Japan-fronten. Till och med så ljust att vi börjat leta biljetter. Kobe har nämligen skickat Application for Certificate of Eligibility. Håll tummarna för oss att inget snett nu!

/Pernilla