Here we go!

Någon som kan gissa vad vi gjort senaste veckan? Mycket tid har spenderats med Lams familj och med min familj. Dessutom har vi flyttat ut ur vår lägenhet. Lam passade på att vara sjuk under hela perioden som vi packade och nu lagom till resan har jag blivit sjuk. Inte roligt.

Söndag. Lunchtid. Mycket att göra.

Till sist lyckades vi i alla fall tömma lägenheten och städa den ordentligt. Till och med så ordentligt att fastighetsskötaren blev imponerad!

Mina föräldrar verkade dock inte lika imponerade när vi lyckades fylla mitt gamla sovrum med flyttkartonger. Vi lånade lite utrymme i vardagsrummet också. Behövde ju någonstans att vara när vi packade våra väskor.

Med endast några kilo övervikt ligger väskorna nästan helt packade och väntar på att få läggas i bilen för färd mot Arlanda. I morgon kl 5.30 åker vi mot Arlanda och Japan. Rummet, som skolan ordnar, får vi inte förrän på torsdag och vi har inget annat boende planerat. Nästa gång vi hörs är vi i Japan!

Önska oss lycka till!

Vart tog golvet vägen?

Så nu är det fastställt. Jag är inte döende. Moving on.

Idag har vårt golv försvunnit. I alla fall golvytan. Eftersom Lam jobbar idag så antar jag att det är mitt fel. Meningen var att jag skulle tvätta och packa idag vilket jag också har gjort...lite grann i alla fall. Det går jättebra att tvätta hemma hos oss eftersom vi har en tvättmaskin i badrummet. Det är svårare att torka tvätten. När man bor två personer i en etta har man liksom saker så det räcker utan att behöva montera ihop en megastor torkställning för alla kläder. Det blir alltså inte bättre av att vi har 5 packade flyttkartonger, två stooora resväskor och en massa annan skit som tomma kartonger, kläder och hmm...smuts på golvet.
På inrådan av mina klasskamrater har jag packat upp alla mina japanska-saker igen och nu ligger även dem på golvet.

I kväll ska jag fika med V och sen blir det äntligen middag på Fiskmagasinet. Längtat!

Sjukhuset tur och retur

I morgon kl. 11.30 ska jag infinna mig på röntgenavdelningen på US i Linköping. Där är tanken att mitt käkben ska fotas i mängder så att personalen sedan kan avgöra om jag måste vidare till käkkirurgin. Detta är lite av en mardröm för mig eftersom jag mer än något annat hatar tandläkare och andra personer som gräver i min mun. För att citera min tandläkare när jag ringde upp henne efter att ha fått en kallelse till röntgen i brevlådan:

"Oj, har jag glömt att meddela dig. Hoppsan, det var konstigt. Det måste ha fallit mellan stolarna. På panoramaröntgen du gjorde senast hittades ett mörkt parti i ditt käkben. Jag kan ju inte riktigt uttala mig eftersom jag inte vet vad det är men det skulle kunna vara en godartad variant..."

Som en god nyhet slängde hon in att jag fullständigt saknar visdomständer men det var ju inte riktigt den detaljen jag funderade över efter det samtalet. Så i morgon gäller det, är jag döende eller inte?

Reunion made awesome!

Nu tar jag mig i kragen och skriver ett inlägg.

I lördags var det reunion för klass 6C. Wow redan 10 år sedan vi slutade Lindöskolan. Det började med förfest hemma hos Viktor, endast för killar. Rikard var snäll som körde ut oss till Linn där själva reunionen skulle hållas. Men fan Rikard...förmodligen kommer du inte läsa det här men du kör skitdåligt. Spydde nästan på en fem-minuters färd. Det skulle inte vara en vacker syn om jag hade spytt med tanke på att jag, Fai, Erra och Adde satt ihopklämda i baksätet. Jag tror nog att de andra skulle sympatispy också...

Vid Viktors matbord.

Erra, shine!

Skön kväll/natt hemma hos Linn och det va bara bra att det inte blev utgång. En person utmärkte sig med sitt beteende och jag tror alla vet vem. Mycket skratt och lite galet blev det mot slutet men så ska ju det va!

Eftersom flera redan lagt upp finfina bilder på Facebook så tänkte jag slänga upp lite andra bilder här. Jag skyller de suddiga bilderna på att ni andra inte kunde stå stilla.

Jackeman, tidigt på kvällen.


Fördrink på altanen.


Linn, Signe, Eric och Pierre.


Klassfoto!


Middagen...


...forsätter.


Bodil och Josefine läser gamla minnen.


Mingel i köket.


Mellanstadie-disco!


Bastu!
Lisa...fungerar din telefon fortfarande?


Va hände?

En applåd för Adde. Synd att jag inte fick med när han hoppade i poolen. Jäkla minneskort.

Roligt att få va med på en reunion 10 dagar innan jag drar iväg till Japan. Tack alla för en välplanerad kväll. Koffe du var saknad!

Vadå vadå flyttpacka!?

Igår köpte jag en ny resväska. Den va stor så Pernilla fick gå hem med den. När man köpt nåt nytt vill man ju väldigt gärna prova det så jag tänkte provpacka idag. Först ringde jag Lufthansa för att kolla hur mycket bagage vi fick ha med oss. Efter det vanliga med att välja alternativ med nummer, lyssna på musik och en inspelad röst som säger att man står i kö får vi reda på att vi bara får ha med oss 20 kg bagage + 8 kg handbagage var. Med tanke på att vi vill ha med oss saker för ett år så är man ju tvungen att prioritera vilka kläder man ska ha med sig. Bara att kika i garderoben och sen ta fram matvågen och börja väga. Fan va skor är tunga! När man valt ut de kläder man vill ha så kan man ju lika gärna packa ner de andra kläderna i flyttlådor...

Så nu tre timmar senare sitter jag här framför datorn och skriver ett inlägg medan Pernilla packar kläder i bakgrunden. Är hungrig, undrar när hon ska laga mat...

Tanten på Kicks har fel!

Jag och tanten på Kicks är inte överens. Jag har rätt och hon vägrar att inse att hon har fel.

Bakgrund: Jag är blond just nu. Den blonda hårfärgen kommer inte att sitta i ett helt år vilket betyder att mitt hår kommer att vara ljust nertill och mörkt upptill om jag inte gör något åt saken. Planen är att inte gå till en japansk frisör och alternativen minskas därigenom till att jag måste göra något åt det på egen hand. Jag hade tänkt att köpa en brun hårfärg som liknar min naturliga för att jag antar att utväxten på så sätt inte ser lika extrem ut. Min fråga till Kickstanten var därför vilken färg jag skulle välja så att det inte skulle se konstigt ut (vet ju inte riktigt hur bruna färger reagerar på färgat blont hår).
Såhär gick det:

Pernilla säger:
Hej. Jag har en fråga. Jag är naturligt brunhårig och letar efter en färg som liknar min egen så att jag kan färga håret när utväxten blir för jobbig.
Tanten säger:
Vill du färga håret brunt skulle jag inte blondera det för då försvinner pigmenten.
Pernilla tänker: Ne idiot, jag hade inte tänkt att blondera mig om jag vill ha mörkt hår.
Pernilla säger:
Okej, men denna hårfärg (håller upp en förpackning) har jag använt tidigare och då brukar inte folk ens märka att jag färgat håret.
Tanten säger:
Oooh den är för mörk. Du är ju blond.
Pernilla tänker:
Menar hon att det kommer se konstigt ut eller är hon dum i huvudet?
Pernilla säger:
Jo, nu är jag ljushårig och utväxten är rätt så ljus också eftersom mitt hår väldigt lätt bleks i solen.
Tanten säger:
Nee, jag ser din utväxt här och det är din naturliga hårfärg som växer ut.
Pernilla tänker:
Suck...
Pernilla säger:
Ja, det är min naturliga hårfärg som växer ut men eftersom jag vistats i solen i sommar så är mitt hår lite ljusare än vanligt. Denna färg brukar likna min egen.
Tanten säger:
Nee, ditt hår är mer cendrefärgat.
Pernilla tänker:
Du är ju dum i huvudet. Tror du inte att jag vet vilken hårfärg jag har. Jag vet i alla fall lite bättre än dig som aldrig sett min naturliga hårfärg.
Pernilla säger:
Tack för hjälpen. Jag återkommer.

Längtar så tills mitt hår kommer vara blont nertill, solblekt i mitten och mörkt upptill. Hot!

Vadå flyttpacka?!

Jag sprang upp och mötte Lam! Blev inte mycket till middag men bjöd på hamburgare gjorde jag i alla fall. Lams val. Godis blev det också. Mitt val.

Förresten så är det där med flyttpackande överskattat. Det började med att mamma och pappa bad oss att försöka bli av med tvättmaskinen som vi fått låna av dem. Tydligen ansåg de den inte vara värd besväret att flytta till landet (stugan för Elin). Det naturliga alternativet blev att försöka sälja den. Så en dag ringer det en tjej som heter Lisa och säger att hon vill komma och titta på lägenheten. Lisa tyckte att vår lägenhet var jättefin (Lam tyckte att hon sa det innan hon ens kom innanför dörren, men jag tycker inte det spelar någon roll). Hon bestämde sig för att ta den och vips hade vi sålt halva inredningen till Lisa också. Självklart bara saker som vi inte längre tänkt behålla. På så sätt tjänade både Lisa, mamma och pappa och vi på det. Mamma och pappa eftersom de ska agera förråd. Vi eftersom vi slipper packa och flytta dessa saker och dessutom får pengar för det. Lisa eftersom hon inte hade några möbler. Inte ens en dator... men någon sådan sålde vi inte. 3000 oförväntade kronor blev det. Billigt för Lisa och bra för oss.


Fotnot: Lisa är ett fingerat namn.

Vart är min tjocka tröja?

I dag har jag vandrat runt på stan nästan hela dagen i ett desperat försök att hitta höstkläder. Det har inte gått något vidare. Trots det hade jag ändå med mig flera påsar hem, självklart med sådant jag inte skulle köpa, och nu sitter jag och funderar på om jag kanske ändå borde köpt de tjocka, svindyra strumporna som inte får plats i några skor...borde jag?

Lam har jobbat hela dagen och jag hoppas att han hinner se mitt meddelande innan han går hem eftersom jag hade tänkt att möta honom för att sedan bjuda på middag. Håller tummarna för att han inte förstör ;)

Så vad kan jag göra tills dess? Diska? Ja, det skulle behövas. Dammsuga? Varför inte? (retorisk fråga!). Packa ner alla böcker och kläder som inte används i flyttkartonger? Undrar när det ska börja få lite högre prioritet hos mig...

Nu ringer Lam och säger att han har slutat...skit också! Min plan är förstörd...

Mindre än 20 dagar kvar...

...och nervositeten börjar krypa sig på. Vi har fortfarande väldigt mycket att fixa innan vi kan sätta oss på planet till Japan. Jag tror att vi har lyckats komma ihåg det mesta när det gäller praktiska saker i nuvarande lägenheten. Det som vi skjuter på är själva flytten. Vi måste ju ha någonstans att bo tills dess att vi åker så det är ju inte mycket vi kan göra åt den saken. Praktiska saker gällande resan borde vi också ha rätt bra koll på. Det som faktiskt tar upp störst del av vår energi just nu är att hinna träffa alla man vill träffa samt att fixa alla detaljer i vår nya lägenhet. Vi har minst fyra möten inbokade, med bland annat projektledare, köksleverantörer och hantverkare, varav det sista är planerat dagen innan vi åker. Lite pressat men det gick inte att lösa på något annat sätt. Dessutom har Lam jobbat hela veckan vilket gör att vi inte har hunnit med riktigt allt vi borde.

Det känns inte riktigt bra att ha så mycket som man skjuter på fram till sista veckan men kläderna jag tänkt packa till Japan använder jag ju varje dag och det går inte att flyttstäda när man fortfarande planerar att bo ytterligare några veckor i lägenheten.

På sätt o vis kanske det är bra att jag har något annat att tänka på än själva utlandsåret annars skulle jag nog vara ännu mer stressad än jag är nu...