Ointressant

Japp, när dagarna till största delen går ut på att åka tåg och sitta i föreläsningssalar utan fönster så verkar det inte finnas mycket utrymme för intressanta saker att inträffa. Speciellt inte om man jämför med alla klasskamrater utspridda världen över. Elin har önskat bilder på vår lägenhet så här kommer lite "sportlovs"-underhållning till dej!

Nästan hela lägenheten på en bild.


Det sällan använda matbordet.


Ibland sover vi också, så detta är sovrummet :D


Vi har ett kök också. Observera den vettiga placeringen av kontorsstolen!

Förtydligande för er som inte vet så är alla rum samma rum utom kök. Bara för du ser bilder Elin så innebär det inte att du slipper komma hit!

/Pernilla

It's not charming!

Nu är det dags för Lams bloggdebut! O-YEAH!
De personer som läst förra inlägget av Pernilla kan kanske gissa, med hjälp av titeln, vad det är jag kommer att skriva om. Yep, det kommer handla om riskokare. När vi för första gången gjorde sushi i lägenheten så sa min pappa, till min glädje, att vi fick behålla den portabla (ca 5 kg), väldesignade och extremt charmiga riskokaren. Glädjen blev dock kortvarig då pappa ville ha tillbaka riskokaren efter en vecka. Jag kan inte klandra honom, den är ju trots allt otroligt åtråvärd! Pernilla delar inte min sorg... Pappa gav mig (oss) en ersättare som tröst. Den är av nyare modell och säkert lika duglig som den gamla. Pernilla tycker att den är finare även hon i allmänhet tycker att riskokare är fula. Det kanske handlar om affektionsvärde, om man nu kan känna så för en riskokare. Det är lite synd att vår trogna riskokare inte får vara här hos oss men jag vet i alla fall att den är i goda händer (nu tycker Pernilla att det låter som den är död men det är den inte, den lever!). Det återstår att se hur pass bra den nya kokaren klarar av rislagningens utmaningar. Är övertygad om att den kan prestera... men var är charmen!?

/Lam

Sausi

Under de senaste tre åren, med andra ord sen jag träffade Lam, har jag lärt mig att äta sushi. Detta ätande för att överleva (inte gå hungrig) övergick till att jag faktiskt tyckte att det var helt okej, vidare till att jag började tycka riktigt bra om det för att till sist ha förätit mig på det.
Så gissa vad vi åt till middag ikväll?
Lam fick äntligen hämta den (eftersom Pernilla skriver) ganska fula riskokaren (om Lam hade skrivit inlägget hade riskokaren varit charmig) och koka mängder med ris som sedan blandades med diverse hemliga ingredienser och tillslut var det kletigtnog att smetas ut på ark av nori. Totalt sett blev det väl en 50 bitar sushi, ungefär hälften av vad de brukar göra. Jag lyckades få i mig 8 st innan Lam och hans kompis Miki fått i sig resten. Jag var dock väldigt nöjd med dessa 8 bitar (jag fick dipp med tillbehör så jag har inget att klaga på) eftersom jag faktiskt tyckte det var väldigt gott igen. Jag ser fram mot nya sushi-kvällar tills jag förätit mig igen!
(Vi försöker låtsas att vi är med er andra i Japan just nu :))

Jul

Alla av manligt kön som firar jul med min släkt måste enligt tradition (?) bära en julslips med inbyggd speldosa. Lam är nu en i familjen vilket han givetvis tackar farbror Janne väldigt mycket för. Jag menar, vem vill inte ha en sån!


Bäst att klargöra så att inga missförstånd uppstår;
Jag fick henne inte i julklapp.



(Till Elin: Lam höll henne och klarade sig bra, 4 toasts!)





I år firades jul först hemma hos mig och Lam tillsammans med Lams familj minus hans bror som tyckte att Thailand var ett trevligt alternativ. Sedan for vi vidare till min faster och farbror där det blev massa mat och såklart jultomte med julklappar. Kvällen avslutades hemma hos Lams pappa med ytterligare julklappsutdelning. Mycket bra :)

Lams syster Jenny iklädd sin julklapp.

Efter julafton blev det en liten tripp med båt ut till Rimmö. Japp, precis såhär mycket vinter har det varit under julhelgen.

/Pernilla

Suck...

...som de flesta redan vet så kommer mitt och Lams utlandsår i Japan inte bli av nu till våren. Jag är så (svordom x 2) less på allt detta väntande bara för att få negativa besked. Vi har hoppats och hoppats i över 1,5 år på att LiU ska hitta ett universitet dit vi båda får åka men det verkar som att det bästa vi kan göra i dagsläget är att vänta och hoppas lite till för nu kan vi väl inte ha mer otur...eller? Problemet just nu är att vi inte får åka till samma universitet om vi ska komma iväg nu till våren. I höstas tackade både jag och Lam nej till platser efter att ha fått väldigt hoppfulla besked om att LiU hittat ett universitet som kunde ta emot båda. Så att efter allt väntande nu chansa på att få komma iväg till våren, till skilda universitet, och sedan dessutom missa mina klasskamrater känns inte så lockande. Så back to scratch! Återigen lovar LiU att det ska gå att ordna till hösten...hmm. Under tiden får vi plugga klart tredje året här hemma och njuta av vår julgran som inte vissnat än!



/ Pernilla