De personer som läst förra inlägget av Pernilla kan kanske gissa, med hjälp av titeln, vad det är jag kommer att skriva om. Yep, det kommer handla om riskokare. När vi för första gången gjorde sushi i lägenheten så sa min pappa, till min glädje, att vi fick behålla den portabla (ca 5 kg), väldesignade och extremt charmiga riskokaren. Glädjen blev dock kortvarig då pappa ville ha tillbaka riskokaren efter en vecka. Jag kan inte klandra honom, den är ju trots allt otroligt åtråvärd! Pernilla delar inte min sorg... Pappa gav mig (oss) en ersättare som tröst. Den är av nyare modell och säkert lika duglig som den gamla. Pernilla tycker att den är finare även hon i allmänhet tycker att riskokare är fula. Det kanske handlar om affektionsvärde, om man nu kan känna så för en riskokare. Det är lite synd att vår trogna riskokare inte får vara här hos oss men jag vet i alla fall att den är i goda händer (nu tycker Pernilla att det låter som den är död men det är den inte, den lever!). Det återstår att se hur pass bra den nya kokaren klarar av rislagningens utmaningar. Är övertygad om att den kan prestera... men var är charmen!?
/Lam
4 kommentarer:
naaaaaw :( Stackars Lam...Det är inte lätt när man måste flytta ifrån sin köksutrustning. Lider med dig!
...fast det är kul att ni är inne på er andra riskokare medan jag inte har köpt min första än.
Blev så glad när Pernilla skrev en kommentar i mitt fotoalbum (det är inte utan att jag känner mig lite bortglömd ibland *host, host*) att jag var tvungen att kommentera tillbaka. Genast!
Grattis till första inlägget Lammis, nästa gång får du komma och koka ris hos mig - med charm!
http://ec1.images-amazon.com/images/P/B000A63FWE.01._SCLZZZZZZZ_.jpg
hehe..en ångervecka va tydligen inget som diskuterats från båda sidorna från början då :)
Hahahaha roligaste inlagget jag last pa lange!
Skicka en kommentar