Awesome! Part two

Tele2

När vi var på stan förra veckan stannades vi av försäljare av tele2 grejer. Eftersom både Lam och jag ringer med tele2 passade vi på att fråga om att frysa abonnemangen. Hon ansåg att vi ringde för lite för att behålla våra dyra abonnemang o att vi istället skulle byta till hennes "billiga". Det skulle gå jättebra att frysa det nya i 6 månader per år och eftersom vi åker i slutet av september så kunde ju vi frysa hela 9 månader enligt henne. Toppenbra!
Nu bytte vi alltså och band oss till ytterligare 24 månader. Våra bindningstider hade gått ut så vi hade egentligen fritt fram att byta till vad som helst.

Nu i dag ringde vi för att få allt fixat. Dock säger de på tele2 kundsupport att man bara får frysa abonnemangen i 6 månader per 12-månadersperiod. Dvs vi har blivit lurade...
Nu var tjejen jag pratade jättesnäll och efter att ha pratat med sin chef så kom de fram till att de kunde göra ett undantag för mej o Lam så de fryser abonnemangen hela vår resa. Supertack!
Jag menar vi har ju 14 dagars ångerrätt annars så de hade förmodligen blivit av med oss som kunder om de inte fixat det. Nu kommer vi dock vara tele2 trogna ett bra tag till :)

Mobilabonnemang - check!

Awesome!

Bakläxa om man inte sett The IT crowd.

Första avskedsmiddagen

I dag har det varit fullt upp hela dagen för min del. Med fullt upp menar jag att jag har gjort typ 2 saker. Dagen inleddes med en lång sovmorgon. Efter frukost fick jag skynda mig till Elite Grand hotell för en aromamassage. Så det var ju inte en jättejobbig start. Jag har dock aldrig fått massage av någon som är utbildad massör innan (om man bortser idrottsmassörer). Först hade jag lite svårt att hitta vart personalen fanns så jag kunde tala om att jag hade anlänt. När jag väl gjorde det tog kvinnan i receptionen mitt presentkort direkt. I utbyte fick jag en handduk, tofflor och en badrock. Direkt när jag fick tofflorna blev jag tillsagd att ta på mig dem så att jag inte skulle gå barfota (inte mitt fel att jag gjorde...var ju tvungen att lämna sandalerna flera dörrar tidigare). Sedan sa hon åt mig att byta om. Eftersom jag inte riktigt visste hur mycket ombytnad som var väntad frågade jag lite försiktigt och svaret blev att jag kunde behålla trosorna om jag ville (o det ville jag).

Sedan blev jag masserad i 55 min. Mycket skönt!
Jag var typ rädd hela tiden för att göra fel. Det verkade som om alla besökare var väldigt vana med procedurerna och personalen verkade aldrig ha träffat på en nybörjare på massage. Jag fick nästan inga instruktioner men förväntades ändå veta vilken ordning jag skulle betala, duscha, byta om, dricka vatten, sitta i "lugnet", vandra in i spa-rummet och dricka mer vatten (jag kunde nog lista ut att jag inte skulle ha kläderna på mig när jag duschade men ändå). Efter massagen smög jag in i omklädningsrummet igen och bytte om. Jag hittade korgar för handduk och rock så att de skulle bli tvättade men ingen korg för tofflor. Rädd för att göra fel, bland annat på grund av att jag i princip blivit utskälld tidigare för att ha gått barfota, smög jag ut i korridoren igen med tofflorna på fötterna. Flera dörrar senare var jag ute bland skorna igen och kunde byta till mina sandaler. Jag trodde jag skulle hitta en toffel-korg därute...men nej inte där heller. I panik la jag tofflorna i väskan o sprang...

Eftermiddagen spenderades i mataffärer för att sedan kunna grilla lite med några av Lams kompisar (undrar när jag kan säga att de är mina kompisar också eller kommer de alltid bara vara Lams?). Idén för middagen uppstod då Jocke insåg att det var hans sista chans att träffa Lam innan vi åker därav första avskedsmiddagen. Sen att Jocke pluggar i Lund och att vi inte ses under terminerna i vanliga fall heller spelar ju mindre roll :)

Public Enemies

är en gangster-film. Det var vad Lam talade om för mig på vägen till bion i måndags. Hade jag vetat det hade vi förmodligen inte varit på väg för att se den. Sist jag såg en gangster-film på bio var när Gangs of New York gick. Jag somnade. Som tur var byggde denna film på true events och var faktiskt helt okej. Jag kan till och med sträcka mig så långt att den var bra...

Man vet att man inte har klippt sig på länge när...

...frisören man brukar gå till snart påbörjar sin mammaledighet o man visste inte ens om att hon var gravid. Nu har jag i alla fall lyckats få en tid i hennes fullproppade schema. Nu kan jag alltså pricka av ytterligare en sak på listan över vad som behöver göras innan vi åker till Japan. Jag vill ju inte leta frisör det första jag gör. Egentligen hoppas jag på att jag ska slippa göra det överhuvudtaget nu...men vi får väl se hur det går med den planen.

Lam frågade mig igår vad alla andra gör när de är lediga. Inte lediga som i att man inte går i skolan eller jobbar. För vi gissar att alla hittar på saker och träffar folk som de tycker om. Vad hittar alla andra på efter att de gjort det. När de kommer hem igen. En del kanske bara hinner äta o sen är det dags att sova för att orka upp igen nästa dag. Ett sånt fullproppat schema orkar man väl inte ha jämnt eller? Så vad kan man göra på hemmatiden...förutom att titta på tv, läsa och surfa runt på samma gamla vanliga sidor. Vad gör alla andra?

Ikväll ska Lam och jag gå på bio o han har lovat att vi ska köpa snacks. Länge leve variationen...!

Du och jag och en påse kött

Lam och jag har varit lediga hela sommaren. Då har folk inte varit så intresserade av att träffa oss. Nu verkar det som om de har ångrat sig (rätt åt dem...hm!) o alla vill träffa oss hela tiden (överdrift). Igår var vi i alla fall bjudna på middag hos Marcus o Carro igen. Denna gång var vi lite flera och det var grillat på menyn. Gott! Vi kom fram lite tidigt och eftersom sist vi gjorde det hade Marcus inte hunnit få på sig några kläder så vi valde att avvakta. Därför blev det en liten promenad runt Lams gamla skola tillsammans med vår köttpåse.

Alla av manligt kön verkade känna sig manade när det var grilldags...




Sötast och nog den enda i vår släkt som gillar när kameran kommer fram

Efter middagen begav vi oss vidare till V på lite förfest. På vägen dit träffade några av Lams gamla kompisar. De stod o raggade kunder i gatuhörn...eller det var vad det såg ut som i alla fall...
Eftersom de frågade om vi ville följa med upp till en lägenhet så tvivlar jag inte på att jag har rätt, jag menar jag har ju hört det förr...

Väl hos V fick jag höra av en kille att han aldrig hade sett nån som var så like Courtney Love som jag...till sättet o allt (hur han nu vet det). Tar det inte riktigt som en komplimang även om han lovade att det var det.

Lam är snäll och gör allt jag inte orkar just nu så jag ska laga lite mat så den är klar när han kommer hem :)

Monster i maten

Finns det nåt jag hatar så är det spindlar. Nu ikväll när jag tagit andra portionen av middagen vi lagade så kravlar det en spindel med mellanstor kropp o aslånga ben upp ur tallriken...
Sist detta hände mig kunde jag inte dricka en viss läsksort på flera år. Den gången var det visserligen en fluga men den var död och omgiven av typ sockervadd (ni vet fluffigt mögel). Den gömde sig i botten av min läskflaska. Jag var ca 10 år och efter det hade jag stora svårigheter att dricka genomskinlig läsk (borde varit tvärtom eftersom man faktiskt kan se om det ligger monster i en genomskinlig dryck men man är inte alltid logisk).
Nu råkar det vara så att jag tycker mycket bra om maträtten vi åt ikväll så jag hoppas att jag kommer kunna äta den utan att må illa i framtiden...

(Jag tror att spindeln lyckades leta sig ner i maten när jag lämnade den ensam nästan 30 minuter (maten alltså, visste inte om någon spindel) medan vi kollade på mer SM i musikfyrverkeri...o var det så kan jag ju undvika att göra det i framtiden så borde min mat kunna hålla sig spindelfri.)

Elin och fyrverkerier

Elin har tjatat o tjatat o tjatat om att få komma till Norrköping eftersom att hon tycker så mycket bättre om Norrköping än Linköping. Till sist var vi tvungna att säga okej så i torsdags anlände hon med tåg precis lagom efter att vi kommit ut ur duschen efter morgonträningen (runt 13.30).

Med Elin kom också augustifesten så igår kväll blev det SM i musikfyrverkeri och idag marknad. Eftersom vi inte hann med den planerade X-files filmen så måste Lam o jag snarast bege oss till Linköping och Elins lägenhet för ett nytt försök...eller vad sägs?

Om det finns några fler snälla låtsas-Linköpingsbor som vill träffa oss då så kanske vi kan försöka organisera något.

Så förväntansfulla...

Vinst!

Vi fick skjuts av Malin och Emil till matchen vilket var mycket snällt. Visserligen är de alltid snälla o kör oss men det gör det ju inte mindre snällt denna gång :)

Matchen började rätt okej o i halvtid hade landslaget dragit ifrån med några poäng. Dessutom släppte de bara in 21 poäng på två hela perioder vilket är bra. I tredje hände det dock något och slovakerna fick göra 23 poäng på 10 min till ställningen 44-44 inför sista perioden. Måste säga att det var riktigt dåligt till och med...

Även om landslaget inte gjorde så värst mycket poäng i inledning av 4e perioden så var slovakerna sämre. Deras första 2 p kom efter långa 5,5 min...!
Efter en rätt så jämn sista period så lyckades landslaget till sist sno åt sig segern med Dolphinsspelande Kenny Grant och Jocke Kjellbom som de två bäste poängplockarna i svenska laget. Det tycker vi om!

Nästa match i Stadium arena spelas den 29 september. Hoppas Malin o Emil vill gå o att det har tid att äta mat hos oss innan :)

Del av presentation av Sverige



Emil o Malin





Svenska landslaget

Grant o Kjellbom (o 2 till som inte är lika intressanta)


Kjellbom - röstad Sveriges bästa denna match


Slovakien eller de som förlorade :)

Utanför hallen kunde man tävla om fina priser. De sa aldrig vad det var för priser vilket alltid får mig att tvivla. Hur som helst så fick man skjuta 5 skott, typ straffkast. Satte man 4a eller fler vann man. Jag ställde mig snällt bakom gatorade-flaskan och tog emot bollen från en Dolphins-rookie. De får alltid göra alla skitjobb. Jag satte första...andra....tredje...sen blev jag nervös :( Missade både fjärde o femte. Skit också! Nu får jag aldrig veta vad man kunde vinna. Tilläggas bör att en typ 10-åring satte 4 eller 5 skott precis innan vilket ökade pressen...

Imorn blir det lite basketträning, har slappat för mycket under sommaren!

Viserade pass

I morse ramlade det ner en avi i brevinkastet...förmodligen låg det en brevbärare bakom men ändå. Detta innebär att vi har fått tillbaka våra pass och jag kan återigen legitimera mig. Dessutom har en sida förvandlats till ett visum som ger oss tillträde till Japan. Nu borde det inte finnas något som kan hindra oss...men man ska aldrig säga aldrig...

Igår bjöd vi in oss själva till M o C. Vi tog bland annat med oss en riskokare så självklart var det sushi som skulle lagas. (Ja, det är enda gången som riskokaren används.) I dörren möttes vi av Isabelle som 15 minuter tidigare fått en gåvagn. Hon hade världens fart och skrattade hela tiden. Hur söt som helst! Tack så mycket för att vi fick komma :) Vi hämtar locket snart...

Ikväll blir det basket på, förhoppningsvis, hög nivå. Svenska herrlandslaget tar emot Slovakien i Stadium arena. Vi hoppas på underhållning, vinst och mycket speltid för Grant och Kjellbom!

Elin: ska du äta lunch med oss imorn eller får vi äta innan du kommer ;)

Vart tog alla pengar vägen...

Ibland hamnar Lam o jag i små svackor som innebär att vi båda får ett enormt köpsug och risken är då väldigt stor att det under dessa små stunder flyger iväg pengar. Eftersom vi försöker spara pengar så att vi har råd med möbler i den nya lägenheten så har detta köpbehov växt sig starkare o starkare under sommaren. Detta innebär att vi nu till sist inte kunde hålla emot längre o under två dagar har vi nu spenderat 4820 kr på skor o kläder samt 730 kr i mat.

Dags att kravla sig upp svackan så att vi har råd att ens ta oss fram till datumet då Japan-resan är planerad...

Hoppas tejpen stoppar mot läckage

Ju mer tid jag har desto mindre lyckas jag göra. Det finns massvis med saker som vore bra om jag tog tag i. När jag är ledig verkar det dock som om min hjärna och min kropp inte samarbetar tillräckligt bra för att kalla det optimalt. Man kan nog inte ens kalla det okej för att vara ärlig. Oftast går det så långt att när jag väl tar mig för att göra sakerna så blir jag sur för att det var så simpelt o att jag skjutit på det. Sedan börjar jag om o skjuter upp nya saker. Allt blir av någon anledning mycket jobbigare när jag är ledig. Därför är jag stolt att i dag kunna säga att jag har presterat följande:

Skickat in ansökan om visum till japanska ambassaden med rekommenderad post. (Det är ju faktiskt bra på riktigt!)

Tejpat botten på en ICA-påse så att den går att använda som skräppåse.

Inte plockat fram böckerna som krävs för att klara någon om mina omtentor. (Detta berodde främst på mitt utfärdade storverk med skräppåsen.)

I och med att jag skickade iväg mitt pass har jag också skickat iväg min enda giltiga legitimation. Suck. Killen på systemet muttrade sist jag var där att min legitimation hade gått ut för 3 månader sen. Det är alltså ytterligare en sak ja skjutit på att fixa. Förutom det så insåg jag idag att mitt visa-kort går ut (går de ut eller vad gör de?) i oktober. Jag ringde min bank för att fråga när jag får ett nytt. Det skulle jag få i god tid innan det går ut...dvs en vecka efter jag har åkt till Japan. När jag bad dem skicka det lite tidigare så sa hon att det inte gick o att jag får beställa ett ersättningskort istället. Vilket i sin tur betyder att jag måste memorera en ny kod (om de får skicka ett kort själva får jag behålla den gamla men när jag ber om ett kort så måste jag få en ny). Mycket irriterande. Ytterligare ett problem som uppstår är att så fort jag beställer detta ersättningskort så slutar mitt gamla kort att fungera. Det betyder alltså att jag kommer vandra omkring utan kort o legitimation i flera dagar. Hoppas Lam tar hand om mig under tiden...

Imorn verkar det som om familjen Essner ska göra ett guest-appearence i vår lägenhet. Kanske borde sova lite tidigare i kväll så att vi orkar upp innan 11.

Jag hörde rätt...

...62 kr i porto vill hon ha. Möjligt att man kan komma undan billigare om vi skickar allt tillsammans. Ska vi alltså köpa frimärken för typ 124 kr annars?

Visum

Det verkar som om det mesta verkar fixa sig nu till slut. Vi har fått papper från Japan och Kobe som säger att vi är välkomna. Kvinnan där vill bara att vi ska meddela när vi planerar att anlända. Detta vill hon att vi ska göra efter att vi fått våra visum.
Jag ringde till japanska ambassaden i Stockholm för att fråga vad de vill ha för saker av oss för att kunna utfärda ett sådant. Kvinnan i andra änden som bröt på typ ryska (?) pratade mycket otydligt och jag funderade på om det varit så smart att fortsätta samtalet på svenska efter att hon inlett det på engelska men aja. Hon sa, tror jag, att hon behövde pass, application form, certificate of eligibility samt 62 kr i porto. Där började jag tvivla på om jag hört rätt så jag tackade o la på. Lam får ringa idag o höra hur mycket porto de verkligen behöver för att skicka tillbaka pass o visum...

En bild...

(Han som ignorerar oss är killen i röd tröja och nu planerar vi vår hämnd...!)

Svensk sommar

Slutet av den här veckan har vi tillbringat på landet (landet = mina föräldrars sommarställe). Det var ett ganska så typisk svenskt sommarväder under de dagarna vi va där. Strålande sol som helt plötsligt byttes mot kalla vindar och moln för att sedan gå tillbaka till sol och värme för att tillsist avslutas med spöregn. Gud så härligt!

När man är på landet händer det oftast ingenting. Denna gång var mycket lik alla andra gånger. Som vanligt (eller kan man säga så om det är en rätt så nyskapad tradition?) tog vi båten en sväng till Stegeborgs hamnkrog för att äta. Som tur var hann min kusin Marcus ta sig dit efter jobbet tillsammans med sin familj, annars hade vi kanske varit tvungna att göra om det en gång till. Misstolka inte, det är jättekul att åka o äta men när man gör det med min släkt vet man aldrig vad som kan hända. För att ta några exempel så något år när min faster skulle lägga till båten vid bryggan precis utanför den fullsatta restaurangen så blir det lite fel med gas och back och det slutar med att hon rammar hela bryggan. Gången efter det "glömde" min pappa fylla på ordentligt med olja i båten så den bestämmer sig för att lägga av halvvägs på väg hem. Min faster och farbror var tvungna att bogera oss till närmsta ö vilket råkade vara en med en kyrka på. Så väl där blev vi jagade av präster tills dess att min far lyckats ta sig hem o hämta olja så att vi kunde fly. Trots att vi var 11 personer varav 2 barn den här gången så tror jag att vi var ganska så tysta och lugna (för att vara min släkt).

Jag har kanske nämnt tidigare att Lam som alltid är mycket intresserad av att titta på vilda djur sällan får se dem levande. Oftast ser han dem när de ligger överkörda längs med vägkanten eller något annat lika hemskt. Mina föräldrar försökte ändra på detta och medan vi var nere och fiskade (Lam fiskade och jag somnade i en solstol) så hittade de en stor huggorm på tomten. Pappa lyckades fånga den (fråga mig inte hur) och lägga den i en hink. Sedan fick mamma springa ner till oss medan pappa höll koll på ormen och hinken. Lam blev såklart mycket nyfiken så vi skyndade oss tillbaka. När vi kommer upp så möter vi pappa utanför huset. Huggormen hade såklart rymt. Inte var väl det så konstigt heller när pappa ställde ner hinken och gick ca 20 meter bort för att hålla utkik från altanen. Suck...aja pappa brukar i och för sig hitta huggormar så det kanske kommer fler möjligheter (dock är det ovanligt att han fångar dem...han brukar bara reta upp dem lite så att de hugger mot honom så att han kan ta bra fotografier...).

Denna gång fick Lam nöja sig med min fasters hundar som av någon mystisk anledning dras till honom hela tiden...

Lam och Nisse


Pernilla och Benson

Som sagt; hundarna ville självklart mysa mest med Lam eftersom han är den enda i min familj som är allergisk.
Testade även om naturfotograf är ett framtida yrke för mej...och hmm...

Trollslända


Spindel (uuh..)

Sommar på landet