Biggest scam in the history of Japan

För någon timma sedan sa vi hej då till mamma och pappa som flyger hem till Sverige igen imorgon. Känns tråkigt, för vi har haft det väldigt kul under tiden som de har varit här. Samtidigt är det rätt skönt att återgå till vardagen efter 17 dagar av hektisk sight-seeing.

Som avslutning på resan besökte vi en traditionell japansk trädgård i Kobe. Mycket grönt var det men inte så mycket blommor. Undrar om de kommer senare?

Sorakuen

På vägen hem gick vi återigen förbi Ikuta jinja och det var där som vi upptäckte att Sakura-blommorna (de som blommat tidigt i år) redan börjat falla. Det här med Sakura i Japan är stort. Alla ska gå och titta på blommorna och när de sedan faller så ska man sitta och ha picknick under träden (och då är det oftast massor av träd).

Under ett Sakura-träd

Så ni kan förstå hur chockade vi var att de redan börjat falla. Efter en närmare titt så upptäckte vi vad som egentligen är orsaken till att alla japaner har picknick:

I trädet satt nämligen två fåglar och bet av blommorna. Sedan släppte de ner dem till marken. Fusk! Det är ju denna händelse som är vårens höjdpunkt i Japan och så är den inte ens naturlig ;)

Äntligen Kobebiff

Dagens lunch var det dyraste vi ätit här i Japan (som vi betalat själva vill säga). Restaurangen hette Steakland och vi valde 150 g Kobebiff var. Väldigt gott och extremt mört och saftigt.

Steakland

Rå biff

En kock kom ut med tallriken ovan till bordet där vi satt. I mitten av bordet fanns det en stor stekplatta och därpå marinerade han köttet och stekte. Roligt att få se hur de tillagade det samtidigt som man hann och bli riktigt sugen. Nackdelen är att man luktar en hel del matos efteråt, men det är det värt.
Först stektes vitlök i massor smör och sedan lades hela Kobebiffen i smöret. Kocken hade en supervass kniv som han delade köttet i perfekta bitesize-bitar.

Ser det inte gott ut?

Under tillagning

Till köttet fick vi sallad, ris, soppa och såser. Riktigt gott!

Giltig anledning?

Visst är det en giltig anledning att komma försent om man missade tåget på grund av att man var tvungen att jaga och döda den hittills största kackerlackan man sett inomhus?

Längsta måltiden hittills

Oj vilken middag. Vi har aldrig suttit så länge på en restaurang i Japan som vi gjorde i kväll fast då har vi heller aldrig ätit så många rätter på en gång. Servitörerna försökte förklara vad vi skulle äta men lyckades inte alltid så bra. De bästa förklaringarna blev;
- This is soup. Please eat with spoon.
- This is sugar. Yes. This is most smallest candy in world.
Vi vet därför inte riktigt vad vi åt i alla lägen men de 12 olika rätterna var roliga, goda och spännande ändå. Tack mamma och pappa.

Ett varsitt strå och en varsin strut

Köttsallad

Laxrom och något knaprigt samt hallonsås.

Fem sorters grönsaker (en visade sig vara fisk)

Soppa med en stor mussla (nu skulle vi använda sked)

Sashimi (skivor av rå fisk)

Tenpura (friterade grönsaker och fisk)

Soppa

Efter denna soppa så började vi få in huvudrätterna. Lam och jag delade på två olika.

Huvudrätt 1.1: Fläsk med halv potatis

Huvudrätt 1.2: Inslagen fisk

Huvudrätt 2.1: Misosoppa och kycklingris i knyte

Huvudrätt 2.2: Rissoppa med fisk

Yogurtskub med jordgubbssmak

Efterrätt 1: Cheesecake

Efterrätt 2: Chokladkaka som doppades i gräddsås

"Most smallest candy in world" och "Sugar"

Sverige närmar sig

I kväll börjar Dolphins match mot Borås kl. 00.04 tack vara att Sverige flyttar fram klockan. Toppenbra!
Nu ska vi dock byta om för att ta oss till en lite finare restaurang för att bli bjudna på middag. Inte helt fel det heller.

Grattis pappa på namnsdagen!

Tokyo på tre dagar

Jag vill sova på hotell fler gånger. Vi utnyttjade hotellet till max genom att sno alla tandborstar, tandkräm, rakhyvlar, kammar och te som de lämnade på rummet (en ny uppsättning varje dag) samt att vi badade varje dag (gratis vatten) och hade 27 grader på rummet (gratis el).
Nog om hotellet. Vad tyckte vi om Tokyo då?
Först och främst så tog vi Shinkansen från Shin-Kobe till Tokyo (ca. 3 h 15 min).

Shinkansen

Man märkte stor skillnad i jämförelse med de vanliga tågen (enkelt att jämföra med en resa till Osaka eftersom Shinkansen också stannade där). Lams pappa gav oss en guidebok över Tokyo innan vi åkte från Sverige och den kom väl till pass.

Genomgång av guideboken.

Självklart är det omöjligt att hinna se hela Tokyo på så kort tid som vi var där men vi tycker ändå att vi hann se tillräckligt för att känna oss nöjda. Jag (Pernilla) är egentligen inte så väldigt imponerad (surprise). Tokyo har väldigt många olika distrikt och eftersom det tar ca. 30 min att åka mellan de två som ligger längst bort från varandra så är det ju som att åka mellan Kobe och Osaka. Med andra ord så tycker jag att varje distrikt känns som en egen lite stad och om jag skulle få välja om så skulle jag välja Kobe igen.

Vi hade lite otur med vädret (regnade i princip hela tiden) men eftersom vi spenderade större delen av vår tid på restauranger och i affärer så spelade det inte så stor roll. Höjdpunkter för min del var Shibuya crossing, Tokyos mest kända leksaksbutiker och Sony building. Det var inte helt fel att se och pilla på ny teknik från Sony som inte släppts ännu. Blev väldigt sugen att köpa en undervattenskamera...

Shibuya crossing
Ofattbart hur mycket människor som passerar där varje dag.

Sony building


Lunch på en väldigt fin restaurang


Gigantisk badrumsvägg eller Hermes butik?

Mitt i centrala Tokyo

Vill bara berätta en sak som hände i Tokyo. Bilden nedan ska föreställa Lams kamera. Hela baksidan på kameran är en touchscreen och för att kunna titta på bilder och byta inställningar behöver man kladda på skärmen. Lyckligtvis så ingick det ett pekdon då Lam köpte kamerapaketet. Som ni ser på bilden sitter pekdonet fast i en rem men cirkeln som remmen sitter i är inte helt sluten vilket innebär att den i bland faller av.

Lams kamera

När vi på kvällen dag ett i Tokyo återvänder till hotellet och Lam plockar upp sin kamera för att titta på bilder så är pekdonet borta. Nervöst börjar han leta efter det. Efter en stund hittar han det i min handväska där kameran legat större delen av dagen. Efter det bestämmer vi oss för att ha bättre koll på pekdonet när vi sliter upp kameran.
Dag två vandrade vi runt en hel del och besökte olika distrikt. I Ginza besökte vi en av Tokyos mest populära leksaksbutiker och efter ca. 1 timma därinne (när Lam plockar upp kameran) så upptäcker han att pekdonet är borta igen. Suck. Vi lärde oss tydligen inte. Ute regnade det en hel del vilket gjorde det ganska rörigt utomhus. Jag bestämde mig ändå för att gå tillbaka till den plats där vi senast tagit kort. Där, mitt på gatan, i centrala Tokyo lyckades jag hitta pekdonet.
Lam är inte lika imponerad som jag. Han anser att det lika gärna skulle kunna vara någon annans borttappade pekdon men är hur som helst glad att ha ett.

Tillbaka i Kobe

Nu är vi hemma igen. Det känns faktiskt som om det är hemma på riktigt också, konstigt nog. Vi gick upp rätt tidigt i morse och är ganska trötta nu. Mer om Tokyo kommer senare.

Miniresa

I natt kunde man lyssna på första kvartsfinalen mellan Norrköping Dolphins och Borås basket på sr. Självklart stannade Lam uppe till klockan 3 medan Pernilla somnade. Självklart försökte Lam väcka Pernilla genom att kommentera massa under tiden de spelade. Självklart låtsades Pernilla att hon var vaken fast hon sov. Dolphins vann, bör tilläggas.

I kväll blir det att sova lite tidigare. I morgon förmiddag tar vi våra väskor och åker med shinkansen till Tokyo. Lite spännande är det allt, eftersom vi inte varit där ännu. Hoppas att Tokyo kan imponera på oss. Första uppgiften blir i alla fall att hitta till det bokade hotellet.

Om det inte hade varit kö...

I går spenderade vi hela dagen i Osaka. Det var mängder med folk och det hjälpte kanske inte att vi begav oss till de platser med de största sevärdheterna heller. Några av sakura-träden runt slottet i Osaka hade börjat blomma men det är en bra bit kvar tills alla gör det.

Ett av sakura-träden i slottsparken.


Köande japaner...

Vi har ju varit i Osaka förr och vi har definitivt sett japaner köa innan. Vi har dock inte sett japaner köa (eller någon annan för den delen) till det som de ovan köar till.

Japp, nu har de öppnat ett HM i Osaka.

Tomas hus

Efter sex dagar med mycket stadsvandring så begav vi oss till bergskedjan som Kobe ligger längs med. Vi vandrade rätt högt upp och på vägen tittade vi på vattenfall och utsikt.

Nunobiki


Utsikt över Kobe från berget.

På väg tillbaka till Sannomiya tog vi vägen förbi Ijinkan, vilket är det område där utlänningar fick bygga sina hus och bo (ca 1800-tal). Väldigt mycket folk och inte så imponerande som japanerna verkade tycka. Det fanns ett danskt hus, ett holländskt och ett från Österrike. Sedan var det ju huset där Tomas hade bott som alla fotade sig framför. Vem Tomas är vet vi inte. Om man ville se hur européer bodde så kunde man betala 100 kr för att gå in i husen, men vi kände att vi hade koll på det. Vi hittade också en klunga japaner som stod och gjorde läten som tydde på att de var imponerade. Alla tittade spänt på en man som jonglerade samtidigt som han stod på en lina. Inte heller så imponerande som japanerna verkade tycka. Vi har i alla fall provat japansk curry för första gången idag (på CoCo Ichibanya Elin!). Provade deras basstyrka vilken var god och inte alls så stark. Finns dock 10 styrkenivåer till så kanske måste gå dit någon mer gång. Mycket mat och gott var det.

Dag på museum

Lunch på IKEA

Efter att ha ätit lunch på IKEA med ett glas vin till maten (vilket imponerade på mamma och pappa) så provade vi de två museum som ligger precis bredvid. Först ut var kaffemuseet. Lam och jag har så kallade happy memory passes vilket innebär att vi har gratis inträde till diverse saker, bland annat detta museum. Mamma och pappa betalade inträde och så startade vi vår tur. Förutom oss fyra så såg vi ett äldre par och en ung man i kostym. Inte det mest välbesökta museet. När vi tagit oss halvvägs igenom byggnaden så kom den lilla kvinnan från receptionen springandes. Hon förklarade att det blivit fel och bad massor om ursäkt. Sedan la hon inträdesavgiften, som mamma och pappa hade betalt, i en påse och gav den till pappa medan hon bugade ursäktande. Tydligen fick vi ta med familjen in på våra happy memory passes. På hur många ställen jagar man upp gästen för att betala tillbaka? (Tilläggas bör att inträdet för två personer var 32 svenska kronor.) Även när vi kollade på kavajer till Lam så visade de på en som var nästan likadan som den vi tittade på fast med 40 procent rea. Vill de inte tjäna pengar? Allt inne på kaffemuseet var på japanska och turen avslutades med en frågesport. Därefter blev man fotograferad och sedan skrev de ut ett certifikat med bild som bevis på att man klarat provet. Mycket nödvändigt. På museum nummer två (science museum) så fick vi också gratis inträde alla fyra och där kunde man leka en hel del. Bland annat fick man känna på hur en hävstång gör det lättare att lyfta vikter, hur högt man kan hoppa, hur många gånger man kan trycka på en knapp på 10 sekunder (jag vann över pappa), lyfta sig själv, knep och knåp pussel fast i jätteformat och mycket mer. Ganska roligt.
Eftersom vi inte dricker kaffe fick mamma och pappa äran att prova kaffe på burk medan vi försökte planera nästa vecka. Betyget var inte speciellt högt men de kunde nog vänja sig.
Nu har vi precis ätit middag och är riktigt mätta efter 2 tallrikar pasta, en ceasarsallad, en soppa gjord på pumpa, en pizza och 4 efterrätter.

Utflykt Himeji

Utan problem så hann vi på förmiddagen med rätt tåg till Himeji. Målet var att besöka slottet och det gjorde vi också. Tyvärr regnade det lite grann men det värsta av regnet missade vi då vi passade på att ha lunchpaus. Vi klättrade alltså runt i slottsgården och inuti slottet med 1 miljon andra japaner. Varför måste de vara så många?

Lam provar en skottglugg i slottsväggen.


På väg upp högre upp i slottet. Än så länge är taket tillräckligt högt för att stå upprätt i trappan.


Körsbärsträden (Sakura) har börjat blomma lite grann i alla fall...

Utanför ingången till huvudslottet.

Japaner gillar att ta kort och de är ganska hjälpsamma när det gäller att hjälpa andra ta kort. När jag tog kort på mamma och pappa (på samma ställe som på bilden ovan) så frågade en gubbe mig om han skulle ta kort på oss alla. Jag svarade ja tack och sedan gick jag bort till dem. Även Lam ställde sig bredvid oss varpå mannen ropande; Ska ni vara 4 stycken på kortet? Han syftade då på att Lam inte passade in. Som ni ser fick vi även en femte man med på bilden...

Kvällen avslutades med att äta gyoza och taiyaki till efterrätt. Det lät som om mamma och pappa var ganska nöjda med dagen i helhet. Kul!

Dag 3

Bloggandet kommer verkligen att bli lidande de kommande dagarna. Det märks redan nu. Vi går upp tidigt på morgonen och sedan är vi utomhus och vandrar tills det blir kväll. Har inte varit så här aktiv som vi varit de senaste tre dagarna på väldigt länge. Det är ändå en skön känsla när man är riktigt trött, både i huvudet och kroppen, när det är dags att sova.

I dag blev det en hel del vandrande och vi lyckades snubbla på lite orörda delar från jordbävningen i Kobe 1995. Förstår inte hur vi kunde missat det tidigare.

Pappa, mamma och Lam

Mycket speciell byggnad, det är verkligen bara ett hus även om det inte ser ut så.

I morgon blir det i alla fall en liten sovmorgon innan vi lämnar Kobe för att ta oss till Himeji för en dag med sightseeing.

Högt tempo

Nu är mamma och pappa framme och vi lyckades utan problem checka in dem på hotellet igår. De blev till och med medlemmar i hotellets rabattklubb (inte ofta de kommer utnyttja den hotellkedjan efter den är resan men i alla fall) som innebar 20 procent rabatt på helger och en gratisnatt.

Man märker hur mycket man har vant sig och hur mycket man faktiskt kan när man får besök som inte varit i Japan tidigare. Tanken var att vi skulle hålla i gång mamma och pappa så att de var vakna hela den japanska dagen så att dygnsrytmen inte skulle vara helt fel. I går blev det en rätt så intensiv dag med andra ord och jag tror att vi var minst lika trötta som dem efter middagen. Lam somnade innan klockan var 22, när hände det senast?

Nu är det en ny dag, en för stunden solig sådan, så frågan är vad vi ska kunna hitta på idag.

Är de framme snart?

Snart dags att börja åka mot Kansai airport. Inte varit uppe så här tidigt på flera veckor. Såg i morse att flyget var försenat ca 30 min vilket gav oss lite längre sovmorgon. Hoppas nu bara att vi hittar utan problem. Var ju ett tag sedan vi var på flygplatsen...

Bilden ljuger

Bilden på förpackningen utlovade skinande rena trägolv i ett svep. Så fel de hade! För det första så har vi fortfarande plastgolv och för det andra så tog det mer än ett svep för att få det att se okej ut. Skinande kommer detta golv aldrig att bli.

I dag är det förresten tillräckligt varmt för att kunna vädra lägenheten och tvätten som har hängt på tork sedan i fredags eftermiddag börjar bli lite torr. Dagar som denna får en verkligen att känna att våren är nära.

Snart blir det iväg till stan för att äta lite.

Chuck Lorre productions, #277

Tydligen har Vitryssland gjort en egen variant av The Big Bang Therory. Den serien heter dock The Theorists och karaktärerna heter Sheldon, Leo, Raj, Harold och Natasha. Introt ska vara nästan likadant och replikerna i princip samma fast på ryska, men vem vet...

Det närmar sig

När är det högsäsong för kackerlackor? Jag hoppas att säsongen börjar i mitten av augusti även om jag vet att det inte är så rimligt. Känns lite som om vi slösat bort allt gift på lågsäsongen så att det inte kommer att verka när vi verkligen behöver det. Länge sedan vi såg någon inomhus nu men på Okinawa såg vi några riktigt stora. Obehagligt.

Just nu behöver vi i alla fall inte oroa oss över kackerlackor utan kanske mer för att vi får besök. Det är mindre än 4 dagar kvar nu och det ska bli superkul med lite smak av Sverige. Vi måste städa lägenheten ordentligt också. Det som är jobbigast just nu är att tvätta. Har en hel del tvätt, speciellt efter Okinawa eftersom allt blev svettigt. Själva tvättandet är inte så jobbigt men torkandet är det. Tvätten torkar aldrig. Tar hur lång tid som helst. Tror att det beror på att det är så kallt här inne. Längtar till sol och värme så att man kan hänga ut tvätten på balkongen. Nu när vi tvättar blir lägenheten som en labyrint, speciellt när vi tvättar lakan, eftersom alla möbler vi har används som torkställningar. Ska bli så skönt att ha torktumlare i badrummet när vi kommer hem!

Ikväll borde alla Norrköpingsbor bege sig till Stadium Arena för att se den avgörande semifinalmatchen i baltiska ligan mellan Dolphins och TTÜ. Själva ska vi försöka orka stanna uppe.

Vart tog värmen vägen?

Nu har det varit kallt och regnigt i flera dagar men enligt prognosen ska i alla fall temperaturen vända uppåt 15-18 grader de kommande dagarna. När det är sådant här väder får man inte lust att göra någonting. Det är så skönt att bara ligga kvar i sängen. De senaste dagarna har vi dock blivit väckta. I måndags och i tisdags så var det byggarbetare som borrade i gata utanför mellan 7.30-9.00 och i morse så var det någon sorts graduation. Det var fullt med japanska barn i 12-15 års åldern (och några föräldrar) ute i parken (läs sandplanen). Det spelades högljudd musik och som vanligt när många japaner är på samma ställe är det väldigt livat och mycket high pitch-ljud. Säkert trevligt för dem, men inte lika roligt att vakna till.

Lam har hittat en sida med flash-spel och nu är till och med jag fast i några av dem. Det senaste av dem som vi har spenderat alldeles för mycket tid på för att det ska vara hälsosamt (enligt mig) heter miniTowerDefencePlus. Om nu bara vädret kunde bli lite bättre så kanske jag skulle kunna slita honom från spelandet och ta oss till en strand i närheten som vi precis hittat. Som sagt då måste vädret bli bra mycket bättre, så än så länge behöver Lam nog inte oroa sig. Vi har dessutom hunnit med två säsonger av The Big Bang Theory (nöjd nu Elin?) under veckan.
Någon som har tid att slösa (typ Elin som inte vill plugga eller Carro som är less på att skotta ;P)
så heter sidan newgrounds.

Tar det aldrig slut?

Filmbevis: Nej!


Mycket går till spillo också.

Solen skjuter

I morse väcktes jag klockan 8 av att Lam skrek

Aaaah det är jätteljust. Göm dig under täcket!

Sedan drog han upp täcket över båda våra huvuden innan han somnade om. Hans försvar nu i efterhand är att en solstråle sköt honom rakt i huvudet...

(Till hans försvar så var det av någon anledning otroligt ljust i rummet just då.)

Natur, natur, natur

Kokusaidouri i Naha

Vi blev upphämtade på hotellet på morgonen och sedan begav vi oss iväg norrut. Då vi hade åkt i lite mindre än en timma så befann vi oss på Okinawas huvudös smalaste punkt. Från kust till kust var det då bara 3 km. Där svängde vi av för att följa den västra kusten upp till Nago, vårt första stopp var Manzamo.

Klippor vid Manzamo

Enligt vår chaufför så är det många människor som dött när de försökt ta fina fotografier genom att klättra ut på denna klippa. Numera har den fallit sönder en hel del och säkerheten är högre.

Förr var detta ett populärt ställe att begå självmord på. Japaner reste från hela Japan för att få hoppa från just dessa klippor. I dag är det inte lika vanligt, enligt chauffören är det bara cirka 300 om året som tar livet av sig här.
I närheten av klipporna stannade vi till på en strand. Vattnet var verkligen klart och sådär turkost som man ser i resebroschyrer.

Wan och Lam

I Nago finns det massor som verkade intressant. Vi stannade vid Nago Ocean Expo och klappade lite sjöstjärnor och sjögurkor.

Rockor är betydligt lenare...

De är ju rätt så stora de där valhajarna.

Ytterligare en anledning till att Okinawa inte känns som Japan är all natur. Det är verkligen grönt och palmer överallt. Chauffören berättade att det nästan inte fanns någon växtlighet alls kvar efter andra världskriget på grund av bombningar. Amerikanerna planterade då om stora delar av ön och i dag är endast 30 procent originalväxter. Fast det ser ganska fint och lummigt ut i alla fall.

Nakijin-jou

Muren runt Nakijin-jou, som är ett världsarv idag, är byggd med den äldsta av tre metoder (Shuri castle är uppbyggd med den näst äldsta metoden och sedan kommer de japanska slotten med rektangulära stenblock). Stenarna gick inte att skära (hårdheten är annorlunda) så de är bara staplade på varandra, huller om buller.
Vi kunde bara inte motstå att besöka Pineapple park när vi ändå var i Nago. Där var det massor med folk och vem kan klandra dem när man för 30 kr i inträdesavgift fick åka automatiska bilar genom ananasplantor och sedan dricka ananasvin, ananasvinäger, ananasjuice, äta kakor, pajer, godis och torkad frukt samt färsk frukt hur mycket man ville. Lunchen ställdes in efter det!

Visst är bilarna väldigt turistiga?

Obegränsat med färsk ananas.

Det hade inte gjort något om vi hade haft lite mer tid men samtidigt var vi riktigt trötta och nöjda när vi kom tillbaka till Kobe igen. Det är ju inte omöjligt att det blir en resa till dit innan vi far hem till Sverige igen.