Natur, natur, natur

Kokusaidouri i Naha

Vi blev upphämtade på hotellet på morgonen och sedan begav vi oss iväg norrut. Då vi hade åkt i lite mindre än en timma så befann vi oss på Okinawas huvudös smalaste punkt. Från kust till kust var det då bara 3 km. Där svängde vi av för att följa den västra kusten upp till Nago, vårt första stopp var Manzamo.

Klippor vid Manzamo

Enligt vår chaufför så är det många människor som dött när de försökt ta fina fotografier genom att klättra ut på denna klippa. Numera har den fallit sönder en hel del och säkerheten är högre.

Förr var detta ett populärt ställe att begå självmord på. Japaner reste från hela Japan för att få hoppa från just dessa klippor. I dag är det inte lika vanligt, enligt chauffören är det bara cirka 300 om året som tar livet av sig här.
I närheten av klipporna stannade vi till på en strand. Vattnet var verkligen klart och sådär turkost som man ser i resebroschyrer.

Wan och Lam

I Nago finns det massor som verkade intressant. Vi stannade vid Nago Ocean Expo och klappade lite sjöstjärnor och sjögurkor.

Rockor är betydligt lenare...

De är ju rätt så stora de där valhajarna.

Ytterligare en anledning till att Okinawa inte känns som Japan är all natur. Det är verkligen grönt och palmer överallt. Chauffören berättade att det nästan inte fanns någon växtlighet alls kvar efter andra världskriget på grund av bombningar. Amerikanerna planterade då om stora delar av ön och i dag är endast 30 procent originalväxter. Fast det ser ganska fint och lummigt ut i alla fall.

Nakijin-jou

Muren runt Nakijin-jou, som är ett världsarv idag, är byggd med den äldsta av tre metoder (Shuri castle är uppbyggd med den näst äldsta metoden och sedan kommer de japanska slotten med rektangulära stenblock). Stenarna gick inte att skära (hårdheten är annorlunda) så de är bara staplade på varandra, huller om buller.
Vi kunde bara inte motstå att besöka Pineapple park när vi ändå var i Nago. Där var det massor med folk och vem kan klandra dem när man för 30 kr i inträdesavgift fick åka automatiska bilar genom ananasplantor och sedan dricka ananasvin, ananasvinäger, ananasjuice, äta kakor, pajer, godis och torkad frukt samt färsk frukt hur mycket man ville. Lunchen ställdes in efter det!

Visst är bilarna väldigt turistiga?

Obegränsat med färsk ananas.

Det hade inte gjort något om vi hade haft lite mer tid men samtidigt var vi riktigt trötta och nöjda när vi kom tillbaka till Kobe igen. Det är ju inte omöjligt att det blir en resa till dit innan vi far hem till Sverige igen.