Äntligen hemma

Lång dag i dag. Lam har jätteont i ryggen. Han får det när han går i backen på väg hem från skolan. Antingen är det nåt som är fel eller så har han bara svaga ryggmuskler. Hur som helst hoppas jag att det blir bättre snart.

Efter skolan blev det en vit varm choklad på Starbucks innan vi letade upp en ny kaiten (rullbands) sushi. Vi har ju en restaurang vi brukar gå till när vi äter sushi och om man ska jämföra dessa så var de ungefär lika bra fast på olika sätt. Utbudet är väldigt olika och även atmosfären. Vår "vanliga" restaurang har väldigt lite ris och mycket fisk. Deras tonfisk är grymt god och billig dessutom. Den nya restaurangen har en lyxigare atmosfär, är lite dyrare och lite stressigare men har större utbud. Det finns lite mer olika varianter. (Pappa, vi tänkte ta med dig till båda så får du avgöra vilken som är bäst.)

Starbucks


Sushi

Nu är det bara att vänta på att kl. ska bli 3 så att vi kan följa livestatistiken från Dolphins matcher. Vi har laddat med ananas, äpple, banan, iyokan (typ stor clementin) och glass så förhoppningsvis ska vi klara att hålla oss vakna. Eller tar tillbaka det, Lam sover visst redan nu men han kanske piggar på sig till 3...

Att ha värme...

...inomhus en tredjedel av januari har bidragit till att vår elräkningen för januari ligger på 10 042 yen (850 SEK). Saftigt! Februari får vi nog frysa igen...

Hår

In the middle of the process

Hår på soppåse...

Vi skyddade golvet med en soppåse som rymmer 45 liter icke-brännbara sopor, vi fick dock inte ihop så mycket hår...

Match i morgon!

Vet inte om vi har förstått det hela rätt nu men kommer Dolphins herrar att skicka ett div 1 lag för att spela mot Solna Vikings imorn? Läste en artikel där någon från Solna (tror det var Marklund) sa att det var pinsamt för sporten om Dolphins gjorde det. Vi tycker snarare att det är pinsamt att Solna verkar så desperata efter en seger att de hellre spelar mot Dolphins B-lag än ändrar datum efter önskemål från både Dolphins och basketligan. Det blir ju inte bättre av att Dolphins på sin hemsida skriver att det letar olika möjligheter i sin omgivning för att kunna spetsa till laget. Om inte Solna vinner imorn, då är det pinsamt.

A just det, GRATTIS på namnsdagen till de två i Pernillas familj som heter Carl.

12734

Det var den summa som kvinnan i kassan tyckte vi skulle betala. Vi har precis kommit hem från Izumiya med 7 påsar fulla med mat och nödvändigheter. Nu när Izumiya ska stänga så rear de också ut en hel del saker. Hallå, vem vill till exempel inte köpa toapapper på rea? Även schampoo, duschcreme, tandkräm och andra bra att ha saker fick följa med hem.

Vi köpte även en dyr frisörsax så ni kan gissa vad vår lägenhet omvandlas till ikväll. Vi hoppas på att en bra sax innebär att den som håller i saxen inte behöver vara lika skicklig...

"A long time ago in a galaxy far, far away...."

Under det senaste året har jag försökt få (tjatat på) Pernilla att se olika filmer som jag tycker att hon ska se. De flesta är inte jättestora filmer, det är bara filmer som jag tycker att hon borde ha sett.

Fick henne att se Fifth Element häromdagen... och Stargate. I och med att vi såg Stargate, började vi också titta på serien bara för att.

På listan finns bland annat:

Se7en
Bram Stoker's Dracula
Gladiator
Star Wars (!!!)

Ska inte ens nämna vilka animerade filmer/serier jag vill att hon ska se... mycket tjatande.

Titthål?

Kl. 9 i morse bestämde sig vår granne för att försöka borra ett hål in till oss genom en betongvägg. Det var så det lät i alla fall. Inte nog med att man hörde på borren att det inte gick bra. Han gav inte upp heller. En timme senare väsnades det fortfarande lika mycket. Det var värre än väckarklockan, den kan man i alla fall snooza.

På väg hem från skolan i dag såg vi en skyltstädare. Har ni sett någon sådan nångång? Denna skyltstädare satt cirka 20 meter upp i luften på en skylt på en byggnad. I handen hade han en sprayflaska och en trasa. Ingen skyddssele. Sedan vandrade han fram och tillbaka på skylten (som tillhörde ett café) och torkade. Vill du inte satsa på en ny karriär nu mamma?

Att köa

I Japan är de galna i köer. Inte som i Sverige där man köar till kassan i klädbutiken då plötsligt kassan bredvid öppnas och alla undrar om det är först till kvarn som gäller, om kön bara ska dela sig i två längst fram och fortsätta vara en kö längst bak eller om man ska dela sig i två köer men se till att personen som var framför än fortfarande hamnar före (förstår ni vad jag menar?). I Japan köar man till allt.
Till tåget. Om någon redan står vid en markering, som visar att när tåget stannar så kommer det att finnas en dörr på denna plats, så ställer sig japanerna lydigt bakom. På vissa ställen finns det markeringar och då följer de dem slaviskt och även om det inte finns markeringar så bildas det köer.
Till bussen. Även om det regnar och finns plats under busskuren så står alla en och en på en lång rad (även stackaren utan paraply längst bak). Blir bussen full väntar de lydigt på nästa buss (vilket kan betyda att man missar 2 bussar och kommer försent till skolan fast man var väldigt mycket i tid till busshållplatsen) och ingen tränger sig före.
Vid övergångsställen. Ja till och med där köar japanerna. På väg till skolan finns det ett sådant övergångsställe. Har någon anlänt före så ställer sig den som kommer efter lite bakom. I detta fall innebär det att de hamnar längre och längre ner i en backe.
Helt onödigt. Lam och jag går alltid fram och ställer oss vid gatan. Vi väljer nästan alltid en tom markering för dörr och skulle det inte finnas någon sådan så brukar vi göra en bredare kö, fast på ett väldigt artigt sätt, vi lovar!

Beauty after death

Först och främst vill vi kommentera till Elin att vi inte räknade fel utan helt enkelt blev lurade.

Nu till det viktiga. Tidigare i veckan fick vi till provsmaka lite After death sauce (det var så det stod på flaskan) till en koreansk maträtt som en av killarna på labbet tillagat. Såsen var grymt stark och drickan vi hade tog slut rätt fort. Det var då vi såg den. En dryck vi inte stött på tidigare. Den stod på matbordet i labbet där cirka 25 killar pluggar microchips arkitektur. Eftersom flaskan var öppnad och bara halvfull så tillhörde den förmodligen någon som antingen sparade på den eller inte gillade den. Hur som helst, flaskan var genomskinlig med rosa blommor och innehöll en vatten-liknade dryck. Namnet var Beauty drink och enligt flaskan innehöll den 1000 mg collagen. Undrar vem av de lite taniga och ganska så nördiga killarna som köpt den?

När semestern är slut börjar vardagen igen

(Bara så att ni vet så är detta inlägg nr. 200)

Det är svårt att förklara på ett någorlunda bra sätt hur det känns att bo i Japan. Många hemma ser det som skithäftigt men många av dessa är också förälskade i Japan, något de inte skulle vara om de hade bott här. Bara att ta ett exempel så hade vi en amerikanska som var helt lyrisk och älskade allt som hade med Japan att göra, mat, kultur och människorna. En riktig Japannörd. Efter 2 månader fick hon åka ambulans till sjukhuset där hon fick ligga med dropp i flera dagar. Hon var uttorkad och hade inte fått i sig tillräckligt med näring och hon var väldigt deprimerad. Japan levde inte upp till hennes förväntningar och någon vecka efter att hon lämnat sjukhuset åkte hon hem till USA igen. Just då var jag glad att jag hade förväntat mig det värsta och inte lyssnat på de Japannördar jag känner som lyriskt berättat om hur perfekt detta land är. En del saker här är bättre än vad jag på förhand trodde, en del saker är värre men det mesta är lika hemsk som jag föreställt mig.

Oavsett vad man tycker så anpassar man sig efter ett tag. Ni som varit utomlands i ett år vet att det blir som hemma fast någon annanstans. I alla fall jag har i bakhuvudet hela tiden att detta inte är för alltid och därför så bryr man sig inte om saker som skulle ha varit viktiga hemma. Skulle jag ha brytt mig om samma saker här hade vistelsen varit outhärdlig ibland. Lägenheten vi har här är grymt äcklig och i Sverige skulle jag inte ens bo i sådan lägenhet om jag fick betalt, men i Japan är det okej. Det har till och med gått så långt att vi ibland tycker att den är bra. Saker som var jobbiga i början glömmer man bort och man minns de roliga sakerna istället. Man hittar mysiga ställen att gå till eller saker som är roliga att göra. Man hittar mat man tycker om och personer som är kul att umgås med. Rutiner skapar en trygghet som gör att man trivs. Trots detta skulle jag aldrig kunna tänka mig att bo i Japan. Det är allt för många saker som för krångliga eller helt enkelt inte tillräckligt bra för att jag skulle kunna trivas på obestämd tid. Även om vi har det bra nu så känns det som att det är på låtsas. Att vi bara väntar på att komma hem och fortsätta med våra riktiga liv, de liv som betyder något. Jag vet inte om ni förstår vad jag menar men det är en konstig känsla. Lite som när man har semester och man kopplar bort allt jobb och bara njuter för stunden för att sedan återvända till vardagen igen och ta tag i sitt liv. Semester är kanske inte rätt sätt att beskriva Japan men på något sätt känns det som att det riktiga livet är pausat och bara väntar på att få starta igen.

Om ni nu undrade vad vi åt förra lördagen

Förra lördagen träffade vi Magne i Sannomiya för att äta middag tillsammans. Det är konstigt hur man i princip kan vara de enda tre svenskarna på Kobe University, plugga på samma fakultet vilket innebär att man befinner sig i samma byggnad hela dagarna och ändå aldrig ses. Som sagt förra lördagen så var det dags att uppdatera varandra om vad som hänt senaste tiden. Som vanligt när vi träffas så blir det mycket prat vilket innebär att vi oftast bara vandrar runt tills någon av oss pekar på ett ställe som vi till sist äter på. I lördags hamnade vi på en pizza- och pastabuffé. (Just nu är jag verkligen hungrig, vilket kan ha påverkat detta inläggs innehåll.)
Pizza- och pastabuffé i Japan är inte alltid som man tänker sig i Sverige. Stället vi hamnade på i lördags var ett sådant ställe. Som vanligt fick vi vatten när vi satte oss vid ett bord. Sedan talade vi om att det var buffén vi ville ha och så frågade vi var den var. Som svar fick vi att vi kunde kolla i menyn och beställa hur mycket som helst av det vi ville ha under två timmar. Vi började med 4 st pizzor. Innan pizzorna kom in så fick vi en pommetallrik, en tallrik med bläckfisk och en ceasarsallad. En mycket konstig blandning och det är ju kanske inte det mest naturliga valet att servera till pizza, men ingår det så äter vi. Innan de två timmarna var slut hann vi beställa ytterligare 5 st pizzor och en pasta. Detta kostade 120 kr per person vilket är överkomligt för att få äta sig riktigt mätt en kväll. Gott.

Vad händer?

Ja, vad händer i Japan. Just nu inte mycket speciellt eftersom de kommande veckorna liknar ett svenskt tenta-p. Hur som helst så kan vi i alla fall informera att...

Nu i veckan fick vi lära oss den engelska översättningen (gjord av en japan) av ordet Obasaanpoi. Översättningen löd Something middle-aged women would wear, vilket inte är en så dum översättning eftersom det i princip är direktöversatt. Däremot fanns den alternativa översättningen Not trendy. Inte så snällt, fast å andra sidan tycker jag det passar in på nästan alla japaner.

Vi har också fått veta att Elin är på väg till resebyrån...eller?

Idag var det 9 grader och strålande sol vilket gör att man börjar längta efter våren. De har byggt/förnyat en park i närheten av där vi bor och nu har de även satt upp 4 basketkorgar. Jippi. Så när skolan är slut för den här terminen så blir det att inhandla en boll och börja fixa beach 2010-kroppen. Vi har nämligen sett bilder på en liten "sandstrand" här i Kobe så hoppet finns att en sådan kropp kan komma till användning.

Jag börjar få långt hår. Ni vet sådär att man gärna går och klipper sig. Jag har dock sagt att jag ska låta bli att klippa mig i Japan (luggen räknas inte) så jag måste hålla ut. Lam börjar förstås också bli långhårig. Han har till och med bett mig att klippa honom och det är modigt med tanke på resultatet senast jag gjorde det (första och enda gången). Han får dock inte vänta tills vi kommer hem, om han gjorde det skulle han nog få längre hår än mig eftersom hans hår växer snabbare än mitt :(.

Mer o mer för varje dag

Vi som trodde att det var slut på utdelningen av prov och rapporter och att vi endast behövde beta av dem. Så fel vi hade. Denna vecka har vi fått reda på ett nytt prov eller en ny rapport varje lektion vi varit på. Trist! Dags att ta tag i lite system program nu...(väntar på berömmande ord.)

Internationell städning

Senaste kompositionslektionen pratade vi om städning. Japanerna gör verkligen en storstädning, oosouji, under nyår och vår lärare berättade ivrigt om hur han skrubbat fönsterna i huset. Jag gissar att hans fru gjorde det mesta av den andra städningen. Detta får mig att tänka på vad Shusuke (en kille på Lams forskarrum) sa en gång. Han undrade vem av oss som städade och vi sa att vi hjälptes åt. Han sa sedan att japanska män blivit svagare. Vi förstod först inte vad han menade men han syfte på att de numera också var tvungna att hjälp till hemma. Något vi inte såg som svaghet utan som jämställdhet men hur som helst...
Tillbaka till läraren. Han frågade sedan oss i klassrummet vilken dag våra länder hade storstädning. En fransman svarade påsk och sedan var det min och Lams tur att svara. Jag började få lite panik över att Sverige skulle låta väldigt skitigt eftersom vi inte kunde komma på en dag på året då alla verkligen storstädade. Jag menar, de flesta städar väl lite extra till jul, nyår, kanske födelsedagar, påsk och om man ska ha gäster. Annars städar vi väl rätt så regelbundet i Sverige, eller? Vilken dag är vår storstädardag?

Okej, jag kan erkänna att ingen av oss är något städningsfreak men efter såhär lång tid börjar man sakna dammsugare. Man får inte riktigt samma känsla av renhet genom att sopa golvet och skaka mattorna. Nu i helgen har vi i alla fall storstädat. 3 veckor försent om man ska följa japansk tradition.

Det är bevisat!

Jag lyckades. Jag har bevisat att jag är jag! I morse fick jag ett mail som gjorde det möjligt att välja ett nytt lösenord. Nu ska jag verkligen komma ihåg det. När jag väl kom in på mailen hade jag 450 mail från facebook. Huh...jobbigt att radera allt.

En sak till, vi har musik igen. Tack Mattias för att du gjorde det möjligt att lyssna på spotify igen. Glöm bara inte bort att du är vår inloggare nu så se till att logga in ibland så det inte försvinner igen.

Hur bevisar jag att jag är jag?

Jag har haft kontakt med supporten för hotmail och de kan hjälpa mig om jag kan bevisa att jag är jag. Lätt fixat tänkte jag först. Hon hade 16 frågor som hon tyckte att jag skulle svara på. Bland annat vad jag heter och vart jag bor och så vidare. Problemet är att jag inte vet hur ärlig jag var när jag skapade min hotmail för 100 år sedan så även om jag svarar ärligt nu så kanske det inte stämmer överens med mina uppgifter.
De ville även att jag skulle nämna rubriker på email som jag tagit emot. Jag har inte varit inne på hotmailen på över 109 dagar och det står att jag har 99+ i inkorgen. Att komma på titlar på mail är med andra ord klurigt. Jag hoppas på att den snälla kvinnan tror mig, annars vet jag inte vad jag ska göra.
Hon frågade även om vilken Internetleverantör som jag använder nu men jag vet inte hur mycket namnet Sonet kommer att hjälpa henne...

Varför...?

Någon gång 2006 (jag minns faktiskt hur konversationen gick, så störande):
Pernilla säger: Msn säger att mitt lösenord inte är tillräckligt säkert, jag kanske borde byta?
Lam säger: Du kommer aldrig komma ihåg det.
Pernilla säger: Jo, men kolla om jag gör såhär så är det en säkrare variant av det gamla. Kolla här. Hjälp mig komma ihåg det nu.

Resterande tid av 2006:
Pernilla tänker: Jag behöver ju inte ens lösenordet, jag loggas ju in automatiskt varje gång datorn startas. Är man väl inne på msn så når man ju även mailen.

2007 till september 2009:
Pernilla tänker: Jag har ingen aning om vad mitt lösenord är, tur att jag loggas in automatiskt. Jag borde kanske skicka ett mail om att jag glömt det så att jag kan byta till något jag minns. Aja, orkar inte nu. Kan göra det senare.

Någon gång i mitten av oktober (då vi äntligen får internet i Japan):
Msn live finns inte längre på Pernillas dator. Panik. Bara den allra äldsta versionen som inte ens kan visa profilbild. Med andra ord kan Pernilla inte komma åt sin msn längre. F-n.

Pernilla gör:
Gissar 2 gånger om dagen vad lösenordet skulle kunna vara eftersom hon vet att hon tyckte hon var smart när hon valde det.
Gissar 100 gånger vad svaret på frågan skulle kunna vara. Problemet är att hon inte ens vet vilket land hon valt att hon kommer ifrån eller vilket postnummer hon angett (kanske ville vara lite anonym).
Klickar på knappen "Återställ lösenord" så att hennes hotmailadress (som hon inte minns lösenordet till) får ett mail så att hon kan ändra lösenordet till något hon minns.

14 januari 2010, 23.30:
Lam säger: Jag installerar msn live på din dator.
Pernilla säger: Okej.

Lam installerar lite.

Lam säger: Du är inloggad nu!
Pernilla säger: Va!?

När msn live installerades på datorn igen så bestämde sig mitt konto att återigen logga in. Nu har de dock höjt säkerheten så för att komma åt mailen behöver man ange lösenordet. Jag har msn igen, hjälp mig få tillbaka mailen också. Snälla!

19 lektioner kvar till lov

Egentligen är det helt onödigt att lägga två lov så nära varandra men på sätt o vis är det rätt så skönt. Om 19 lektioner eller 16 skoldagar börjar vårt japanska sommarlov. Eller vet inte om man kan kalla mitten av februari till första april sommar, inte ens i Japan men det är ett långt lov så därav sommarlov.

Idag har vi spenderat hela dagen i skolan och nu när vi äntligen är hemma så blir det ytterligare lite pluggande inför kanjitestet imorn. Är så trött på dessa eviga test! Förhoppningsvis kan vi hålla ut och plugga duktigt de sista dagarna för det kommer att behövas. Vi har 7 st rapporter att skriva, 4 st kanji test, ett stort kanjiprov, ett prov i komposition och ett prov i konversation kvar innan vi kan bocka av första terminen i Japan.

Idag hände det!

At last we have discovered Google translate it now so that you'd rather read the blog in Russian or another language of their choice. Below is the post on the google-English. (Rör musen över texten för att få meningarna som vi skrev dem på svenska.)

It snowed. Yes, you read that right. At lunch there was about 10 square centimeters of snow spread over the whole Kobe. One of the flakes stuck to Lam's head, so now we can also say that we had the winter. Maybe not as much winter but winter.

Today we also had the final session of the Manufacturing process. When we went into the dark classroom Pernilla went and sat down while Lam lit. As of nowhere put a nyvaken japan up, looked at his watch and then ran away. He looked a bit like a vagrant. You must be aware that he had slept on three retractable hard wooden chairs. There seems to be doing this, they do not have time to home as they sleep at the school where there is space.

Vi umgås

Lam spelar Nintendo DS och har hörlurar för att Pernilla ska slippa höra ljudet.
Pernilla säger: Jag är törstig. Vill du ha något att dricka?
Lam sitter tyst och fortsätter spela.
Pernilla säger: Lam, vill du ha något att dricka?
Lam sitter fortfarande tyst och släpper inte blicken från spelet.
Pernilla suckar.
Lam säger: Jag hörde alltså.
Pernilla säger: Hmm ookeej, så vill du ha det?
Lam säger: Vadå? Sa du inte Lam Lam...

RhoCP

När man är så trött att man håller på att somna och samtidigt ska lyssna på en japansk professor som pratar termodynamik på japanska kan man lära sig vad som helst. För det första skriver de flesta oläsligt så anteckningarna består i många fall av gissningar. Idag uppfattade i alla fall både jag och Lam att tiden var inne för att prata om Stefans tal (Sutefan suu) och RohCp:n.

Trött vid fel tillfälle

Måste upp tidigt imorn och jag kan verkligen inte sova. Är inte ett dugg trött. Jag har tittat på serier, varit inne på alla tänkbara sidor på internet. Hittills har det gjort mig piggare. Ätit daim. Jag har ont i magen också. Tror jag är lite hungrig. Jag har funderat lite på om jag ska sätta mig ner med mina 2 skrivläxor i japanska eftersom skolarbete alltid får mig trött men det känns för ambitiöst på något sätt.

Just nu känns det sådär otillfredsställande som det kan göra ibland. När man verkligen vill göra något men vet inte vad det är man vill göra. Jag skulle gissa på att vi har typ en månad kvar i skolan innan "sommarlovet" nu. Svårt att avgöra eftersom det verkar högst godtyckligt när loven börjar och slutar. Jag vet att denna dryga månad kommer vara fullproppad med rapporter och andra examinationer och det kanske är just det som får mig rastlös.

Som jag nämnde för typ 3 månader sedan så har jag problem med min fot och den är fortfarande inte helt bra vilket innebär att jag får ont varje gång jag går långa sträckor. Mycket frustrerande! Det bidrar ju inte till att göra tillvaron roligare. Jag är helt enkelt uttråkad.

Jag får nog helt enkelt inse att jag kommer vara skittrött hela dagen imorn istället.

Lyx i vardagen

Varmt inomhus. Det är det inte ofta vi har. Just nu brummar det dock bortifrån andra sidan rummet och om man ska tro värme-/kylaggregatet så har vi 25 grader här inne. Tack vare en skjutbar vägg så kan vi stänga in oss tillsammans med värmeaggregatet vilket också gör att temperaturen hyfsat snabbt blir behaglig när man startat den.
En sak jag har stört mig på länge med värmeaggregatet är att om man sänker temperaturen från 25 till 23 grader så börjar den spotta ut en massa kall luft. Vore det inte bara smartare om den ställde sig själv på standby i 5 min eftersom är all tid det tar för rummet att bli 2 grader kallare utan isolering. Förmodligen kommer den vara lika osmart på sommaren när man vill ha det kallt.

Frågan är nu om vi ska ha det såhär lyxigt hela natten. Jag menar, badrummet ligger ändå för långt bort för att påverkas av värmen och det är där man vill ha det varmt på morgonen.

Konstigt?

Första dagen i skolan efter lovet. Inget konstigt med det. Vi anländer lite sent. Inget ovanligt med det. Vi blir jagade av en kille som ropar våra namn. Det händer inte så ofta. Killen säger att lektionen är inställd. Inget konstigt med det. Vi har anlänt till skolan 2,5 timmar förtidigt. Mycket konstigt.

Efter skolan åt vi middag på stan och sedan åkte vi till vår japanska motsvarighet till ICA Maxi. Utanför butiken satt massa skyltar där det stod rea. I en matvarubutik? När vi kommer närmare ser vi att tecknena för butik och stänga står på samma skylt. När vi kommer in ser vi en större skylt och på den står det att butiken stänger den 28/2. Va?! Var ska vi då handla? Vad kommer de göra med alla saker och vad kommer hända i lokalen? Byter de bara ägare och allt kommer vara kvar eller kommer vi på riktigt inte ha en mataffär längre? :(
Väldigt konstigt!

Clementiner

Efter 2,5 kilo clementiner har jag blivit tillräckligt snabb att skala för att min farbror inte ska reta mig nästa jul!

Kan du svaret?

A panda bear walked into a restaurant. He sat down at a table and ordered some food. When he was finished eating, he took out a gun and shot his waiter. He then left the restaurant. After the police caught up with him, they asked him why he had killed the waiter. He replied, "Look me up in the dictionary". What did the dictionary say?

Vinnare i kategorin dagens...

Sötaste fisk:

Motivering: Vem kan motstå detta ansikte?

Coolaste fisk:

Motivering: Inget snack om saken, "drakfisken" vinner!

Största fisk:

Motivering: Den (valhajen) var störst.

"Mest i vägen"-fisk:

Motivering: Bilden talar egentligen för sig själv men vad vi än skulle fota eller filma så var den i vägen.

Segaste fisk:

Motivering: Placerade sig framför oss och stannade där...länge.

Konstigaste fisk:

Motivering: Den ser mer ut som en mask!

"Hur överlever den i naturen?"-fisk:

Motivering: Först och främst har den ingen stjärtfena och för det andra matades den med fiskbollar direkt i munnen...när händer det i naturen?

Händelse:

Motivering: Hur ofta klappar man hajar och rockor?

Hedersomnämnande:

Tips!
Om du åker till Kaiyukan bör du först lära dig dessa tre ord. Kan du dem kan du tillräckligt mycket japanska för att kunna beskriva vad du ser lika bra som japanerna gör.

Kawaii (söt) - funkar på alla djur oavsett hur de ser ut, bör upprepas en miljon gånger.

Ookii/dekai (stor/enorm) - funkar på alla stora djur eller djur som är större än något annat man just sett.

Sugoi (häftigt, coolt, otroligt...osv) - funkar i alla sammanhang, till och med om du inte tittar på djur.

Lyckad dag

Vi lyckades. Utan några problem alls tog vi oss till akvariet. Mycket stolta! Efter cirka 4 timmar och hundratals bilder senare så tog batteriet slut i Lams kamera och sedan någon timme senare dog även min kamera. Det var valhajarna som var lite knepiga att fånga. Vi vandrade vidare förbi maneterna och upptäckte att det fanns en avdelning, precis innan utgången, där man kunde klappa rockor och hajar. Typiskt. Utan kamera gick det dock ganska lätt att stoppa ner händerna i det ljumna vattnet. Tyvärr är det ju ganska mycket djurplågeri men hajar är sträva och rockor är släta och hala. (Bilder kommer snart, kamerorna måste laddas innan vi kan föra över några bilder.)

Jakten var inte slut där för jag ville verkligen äta på Subway. Av någon anledning tyckte vi att det kändes lättare att åka till Subway i Osaka än till ett av de som finns i Kobe. När vi anlänt till Namba efter ett tågbyte började vi klura på vilken av de 24 utgångarna som skulle leda oss närmast Subway. Vi valde tillslut utgång nr 21 och där, precis när vi kom upp från tunnelbanan bara 2 meter från trappan (utan att överdriva) låg det. Subway! Vi köpte 3 st foot-long mackor och blev riktigt mätta (en av dem tog vi hem för att spara till lunch, men den klarade sig bara fram till midnatt).

Dags att vända tillbaka dygnet

Som vanligt när vi är lediga så lyckas vi vända rejält på dygnet. Vi tycker båda om att vara uppe sent på kvällen och sova länge på morgonen så det passar oss bra. Nu börjar ledigheten att ta slut och imorgon gör vi första försöket att vända tillbaka dygnsrytmen. Vi har planer på att åka till Osaka och ett av världens största akvarier. Vi vet inte riktigt vart det ligger och vi har ingen karta men vi vet hur vi tar oss till Osaka och det är ju en början...bäst att börja tidigt!

Monsternas vara-plats

Japanerna älskar dessa. Ni vet när man låtsas vara något. Vi har varit björnar, leguaner, gudar, trettiotalsjapaner och Lam har till och med varit en jordnöt! Detta kanske blir nästa biofilm...vem vet.

Bäbis på 20.30 visning...

James Cameron's Avatar

På schemat idag hade vi 3D-bio och Avatar inplanerat. När vi kom fram visade det sig att alla biljetter var slut till den föreställning som vi tänkt att gå på och vi fick snällt fördriva 4 h till den sista för dagen skulle visas. Det kan ha haft något att göra med att det var halva priset idag. Vilken annan dag som helst hade det inte varit något problem men idag var alla affärer stängda vilket resulterade i några timmar på Starbucks. Filmen var riktigt bra och Lam ger den högsta betyg.

Popcorn, ett måste!

Det vi kom fram till efter att ha sett vår första film på bio i Japan är följande:

* 3D-bio gör sig inte som en första dejt.

* Man tar inte med sig en 6 månader gammal bäbis i famnen till en bioföreställning som slutar 23.30.

* De japaner som inte kan engelska såg knappt samma film som vi gjorde, översättning var usel.

* 3D-bioglasögon i Japan är inte anpassade för européer, de gör ont i näsan!