Denna bild är tagen på planet från Frankfurt till Osaka för 5 månader sedan.
Det känns som om vi inte hunnit med någonting samtidigt som det känns som om vi har gjort massor av saker. Det är ju inte riktigt samma sak att spendera så här lång tid utomlands som om man åker på semester. Man har andra förväntningar och krav. Efter den första månaden kändes det inte allt lika nytt och speciellt längre. Det var även då stötte på massor av problem. Även om saker fortfarande kan fascinera oss så är det inte de sakerna som man trodde skulle göra det. Det är mer de små sakerna och allt som fascinerar är inte positivt.
Att leva i Japan är självklart väldigt annorlunda mot att leva i Sverige på flera sätt men på många sätt är det ändå lika. Den största skillnaden tror jag är att man inte har vänner och familj här. Man lever lite mer isolerat eftersom man ändå är utlänning och inte riktigt passar in i det japanska samhället. Det finns dagar då jag har lust att strypa varenda japan men på bra dagar så trivs vi ganska bra. Vi har vant oss helt enkelt. Även om jag fortfarande helt ärligt måste säga att jag aldrig kan tänka mig att bo här permanent så uppskattar vi ändå det här året i Japan (kanske på grund av att vi vet att det är tillfälligt). Vi känner en kille som ska bo här i 5 år och varje gång han säger det så låter han faktiskt lite deprimerad.
Vi har vant oss vid:
- att man tvättar i kallvatten
- att det är kallt vitt ljus överallt förutom (såklart) i badrummet där de tycker att mysbelysning är tillräckligt
- att en månads räkningar ska betalas utspritt över hela månaden och i kiosken runt hörnet
- tanken att rester lockar fram kackerlackor och att soppor måste låsas in till rätt skräpdag
- de små matportionerna
- att vi kan säga vad som helst när som helst och hur högt som helst utan att någon förstår oss
Att leva i Japan är självklart väldigt annorlunda mot att leva i Sverige på flera sätt men på många sätt är det ändå lika. Den största skillnaden tror jag är att man inte har vänner och familj här. Man lever lite mer isolerat eftersom man ändå är utlänning och inte riktigt passar in i det japanska samhället. Det finns dagar då jag har lust att strypa varenda japan men på bra dagar så trivs vi ganska bra. Vi har vant oss helt enkelt. Även om jag fortfarande helt ärligt måste säga att jag aldrig kan tänka mig att bo här permanent så uppskattar vi ändå det här året i Japan (kanske på grund av att vi vet att det är tillfälligt). Vi känner en kille som ska bo här i 5 år och varje gång han säger det så låter han faktiskt lite deprimerad.
Vi har vant oss vid:
- att man tvättar i kallvatten
- att det är kallt vitt ljus överallt förutom (såklart) i badrummet där de tycker att mysbelysning är tillräckligt
- att en månads räkningar ska betalas utspritt över hela månaden och i kiosken runt hörnet
- tanken att rester lockar fram kackerlackor och att soppor måste låsas in till rätt skräpdag
- de små matportionerna
- att vi kan säga vad som helst när som helst och hur högt som helst utan att någon förstår oss
- den japanska maten, även om den inte alltid uppfyller våra krav
- (nästan i alla fall) att inte ha ugn
och till sist har vi vant oss vid att vi gör saker som vi vill utan att bry oss om vad folk här tycker
Vi längtar fortfarande hem ibland, men vem skulle inte längta hem till denna hall...
2 kommentarer:
Det är livsfarligt att vänja sig vid att kunna säga vad som helst var som helst :D Har varit på väg att göra bort mig flera gånger sen jag kom hem!
Vems hall?
Det är i alla fall inte vår som ni längtar till...
Skicka en kommentar