Vem vann?

Det var riktigt roligt att se fotbollen i Osaka igår. Kanske inte så mycket på grund av själva fotbollen men japanerna var riktigt underhållande att se. Vi valde att se matchen inne på bar tillsist eftersom det var tveksamt om den skulle sändas ute. Där inne hade de rullat ut röda mattan (läs blå presenning) på betonggolvet där alla slog sig ner. De verkade inte så noga för vi betalade inget inträde och hade med oss egen dricka och snacks. Bra var det i alla fall. Sedan startade matchen och japanerna kan heja dem. De hejade på allt. När de bröt en passning, när någon blev skadad (inklusive sina egna spelare), när det var byte, ja till och med när målvakten lyckas sparka ut bollen. Vid halvtid, 0-0, så firade dem, likaså vid fulltid, även då 0-0. Sedan kom straffarna. Det blev ett väldans liv när de första straffarna satt. Sedan kom syndabocken. Han som missade. Japanerna verkade inte riktigt ha förstått att de hade förlorat. Utanför på gatorna och på bron vi Glico så skrev de Nippon, Nippon, Nippon samtidigt som de kastade sig i floden. Kanske firade de att VM var slut?

Mail from Jo-sensei

Hahaha

Jag fick just ett mail av min lärare i internationella presentationer. Spam-mail! Betyder det att jag slipper läsa resten av mailen hon skickar?

Fotboll, take two.

Dagen började med att vår frusna cola-flaska som legat i sängen hela natten hade smält och lämnat en blöt pöl i mitten av sängen. Åtminstone hoppas jag att det var den...
Jag var som vanligt först upp och hann precis in i duschen och starta vattnet när det ringde på dörren. Eftersom jag var redo att duscha fick Lam springa upp och öppna. Utanför stod det en lite farbror som ville titta på våra gasanläggningar och under tiden fick vi inte använda gasen. Dvs. ingen frukost och ingen dusch (varmvattnet värms av gas).

Nu är vi i alla fall snart redo att åka till skolan. Direkt efter det ska jag åka till Osaka och Spa World. Elin och Jessica säger att de ska möta mig där, hoppas de gör det också!
Lam kommer möta upp oss senare för middag och Japan vs Paraguay. Försök nummer två att se en Japan-match på stan. Trots att de spelar den tidiga matchen idag så finns det inga tåg som kan ta oss hem efteråt. Vi måste helt enkelt vänta till första tåget. Hoppas att Japan vinner så att det blir lite fest. Det kanske gör väntetiden mindre plågsam.

Nu måste vi springa efter tåget.

Japanska stränder och män i bikini

Med tanke på hur många som bor i detta land så måste jag nog säga att det var tomt på stranden. Jag föredrar nog dock en tom japansk strand framför en full så det var bara positivt. Av 20-talet personer som var där så var större delen män varav 4 bestämde sig för att prata med oss. Eller ska man kanske säga tre män och en ?.
Den första var utlänning som inte kunde engelska så vi förde konversationen på japanska. Egentligen var nog spanska hans modersmål. Han visste inte vad Sverige var och berättade för oss att han kommit till Japan för att träna karate. Tror det var nästa år han skulle till Europa och Spanien för att tävla professionellt. Han sa inte speciellt mycket mer än det men stod ändå kvar och stirrade mycket länge på oss innan han bestämde sig för att vi nog inte var tillräckligt imponerade av honom för att de skulle vara värt att stanna kvar. Nummer två var en kille från Brasilien som vi tjejer i princip missade eftersom vi var iväg och handlade dricka. Vi hann dock säga hej innan han försvann. Nummer tre var en japan som precis träffat vår karate-kille. Han ville bara tala om för oss att nummer 1 var duktig och att vi skulle minnas honom. Tack tack. Nummer 4. Hur ska man säga detta. Nummer 4 kom ner på stranden iklädd hot-pants, rosa hatt och ett linne. Nummer 4 stirrade väldigt mycket på oss, så mycket att man till sist kände sig lite obekväm. Sedan tog HAN av sig sina kläder och under hade HAN bikini. Han började smörja in sig och för en stund såg det nästan ut som om han tänkte be oss smörja honom på ryggen. Han var sjukt smal och hade piercing i navel och en stor tatuering på låret. Han försökte fånga vår uppmärksamhet genom att vinka till oss (Silvia style) så fort han gick förbi. Till sist gav han upp och kom fram till oss och bad oss ta ett kort på honom. Helfigur. Lam fick ta två bilder innan han blev nöjd med sin pose. Shit vad han poserade. Hade velat ta en bild. Han hade helt säkert ställt upp men jag var rädd att vi inte skulle bli av med honom så vi vågade inte. Läskigt var det!

Allt som allt var det en bra dag med picknick på stranden och middag hemma hos oss. Nu har Elin och Jessica precis tagit allt sitt bagaget och åkt till Osaka. I morgon blir det att ta sig dit för nya äventyr. Jag tror nog att morgondagen blir sista dagen vi spenderar tillsammans i Japan innan de far hem. Vi är väldigt avundsjuka på att de får åka hem nu.

Lam och Jessica badade på riktigt...


...medan jag och Elin fegade lite mer.

Är det sant?

Sol och 28 grader. Dagen då Jessica och Elin (som bara väntat på fint väder) ska åka vidare till Osaka då ska det minsann vara sol ute. När som helst borde de dyka upp hemma hos oss nu. Elin ska få låna en handduk och sedan ska vi minsann till stranden!

Nu knackar det på dörren...

Jämfört med Japan

Om vi när vi har kommit hem klagar på att något är ofräscht eller äckligt hemma hos oss eller något annat utrymme kan ni vara snälla och ställa oss denna fråga då;

Även jämfört med Japan?

Om vi då, mot förmodan, svarar ja är detta utrymme förmodligen det vidrigaste man kan hitta.

Vi har tvättat dörrar, fönster och ytor idag igen. Inte så mycket för att det inte går att se igenom dem eller för att de är dammiga. Nej, i Japan kommer det dammet långt efter att allt hunnit mögla. Dörren till frysen, bokhyllan, fönsterna och balkongdörren, gardinerna, badrummet, ja vad mer kan man tänka sig. En del går att tvätta bort men det mesta sitter där och får en att må illa. Elin och Jessica sa uppmuntrande att de var avundsjuka på vår lägenhet. Jag vet inte vad det säger om den japanska standarden...

På denna list sitter handtaget till balkongdörren.

Fönster

Kökslampan...

Proppmätt

En av sakerna vi planerat in var att äta på pastarestaurangen i Mint Kobe. Det blev faktiskt av igår, även om det för en stund verkade som om det inte skulle bli som vi tänkt oss där heller.

Även om man sådär i efterhand kanske önskar att ceasarsalladen på bilden ovan var det enda man åt så blev det ju inte riktigt så. Förutom två sådana sallader lyckades vi fyra trycka i oss 2 skålar pumpasoppa, två pizzor, 4 tallrikar pasta och 8 stycken efterrätter. Inte nog med det, när vi beställde så frågade mannen om vi ville ha extra mycket pasta...gratis. Vad svarar man på det?

Bara början...


(Som vanligt en bild jag snott av Jessica och Elin)

Jag börjar faktiskt bli lite hungrig nu igen...

Midsommar

Mycket planer hade vi inför midsommar här i Japan. Det var inte mycket som blev som det var tänkt men det var trevligt ändå. Det verkar vara lite av ett kännetecken för vår, Elin och Jessicas planering de senaste dagarna. Vi kommer på massa bra saker att göra men av någon anledning fungerar det sällan. Stranden var en av planerna men eftersom det bara regnar så verkar det inte kunna bli av.

Hur som helst så planerade vi att leka på round1 vid Kobe stationen. Vi har inte varit på något round1 tidigare men det hade Jessica och Elin. Tydligen fungerade inte detta round1 som alla andra och det slutade med att vi spelade en serie bowling. Barfota. Skorna fanns i automater och eftersom vi inte visste vilka centimeterstorlekar vi har så sket vi i det. Dessutom kostade de 350 yen styck och ingen sa åt oss att vi var tvungna. När vi var klara och skulle betala så ville de ändå ha 350 yen extra av oss. Vi hade ju inte ringat in "mina egna skor" då vi lämnade in våra namn- och kön-lappar. Dumt av oss. Han bakom disken sa att det va policy och efter lite tjatande lovade vi att inte upprepa detta misstag igen. Misstaget att gå tillbaka till honom alltså.

Annars så bestod vår midsommar i Japan av mat, precis som hemma alltså. Dock vände vi på det och åt grillat till lunch och sill och potatis med yoghurt och gräslök till kvällen. Gott var det i alla fall.

Färdigt för grillen

Bowling barfota

Killarna bredvid oss hade in förstått det där med att inte gå in på banan utan de sprang ganska långt fram innan de släppte kloten. Mycket lustigt. Å andra sidan hade vi ju inga skor på oss så de tyckte väl att vi var minst lika konstiga.

Glad midsommar!

Innan alla åker iväg för att fira midsommar hemma i Sverige vill vi passa på att önska glad midsommar med denna bild!

(Tack Jessica)

3.30

Det blev inte riktigt som vi hade tänkt oss idag men ärligt när blir det någonsin det i Japan?
Först och främst så har matchen som vi skulle titta på ikväll inte börjat ännu vilket kan stämplas som fail. Eftersom det är Japan som spelar den tycker jag att vi också kan skylla på dem!

Det var trevligt ikväll i alla fall. Jessica och Elin bjöd på mat hemma hos oss. Något vi inte ätit dessutom, soup curry. Tydligen ska det vara Hokkaidos nationalrätt (där Jessica och Johan bodde förra året). Kan man säga nationalrätt i detta fall eller vad säger man annars? Mycket gott var det!

Svårt att avgöra vart tiden egentligen tar vägen när man umgås med dem. Plötsligt så är klockan jättemycket även om vi inte gjort något. Det är i och för sig väldigt skönt emellanåt.

Eftersom midsommarvädret här i Japan verkar likna det svenska midsommarvädret så har vi två alternativa dagar inplanerade för morgondagen. Tyvärr ingår Lam och Pernilla går i skolan i båda alternativen...

Tillsist så har vi fyllt i två papper för att få lämna boendet här (de ska lämnas in senast en månad innan man vill åka). Vi fick två olika papper så vi vet inte riktigt om det är meningen att vi ska fylla i ett var, om det räcker om en av oss fyller i eller om båda ska skriva på båda. Har vi gjort fel kommer vi med all säkerhet få höra det så det löser sig nog. Gör om gör rätt. Hur som helst så var den första blanketten till för att notifiera managern att vi lämnar boendet och den andra var en ansökan om att få lämna. Betyder det att de kan neka oss?

Swedish week i dubbel bemärkelse

Nu är de framme! Det är så roligt att få besök. Känns som om vi har träffats mycket oftare än bara 3 gånger de senaste 2 åren men det är nog inte mer än så. I går blev det 3 timmar på en restaurang och idag blev det mycket prata på Ikea. Måste ju planera vad vi ska hitta på de kommande dagarna. Förhoppningsvis blir det någon dag med bra väder så att vi kan åka och bada annars har vi lite lek inplanerat för midsommarafton. Ingen sill och potatis här inte (Lam kanske får köpa en burk att ha som nattmat). I morgon ska vi försöka få plats på en sportbar för att se Japan vs Danmark. Får se om det är något drag i japanerna.

Egentligen så kom detta inlägg till bara för att jag vill visa bilden nedan. Dagens höjdpunkt! Sverige-vecka på Ikea och vem vill inte vara en köttbulletallrik?

Pernilla, Jessica, Lam och Elin

Ojämn insats

Nu förstår jag varför man inte har fotbolls-VM samtidigt som man går i skolan. Det är väldigt distraherande. I år verkar det dessutom vara en hel del skrällar blandat med väldigt dåligt nivå på domarna. Vet inte hur många gånger vi har sett tveksamma och väldigt skumma avblåsningar. Sedan har det ju även delats ut kort till höger och vänster. Såg precis nyss matchen mellan Chile och Schweiz. Underhållande match även om jag väldigt gärna ville se ett mål av Schweiz där i slutminuterna. Typiskt.

Hur som helst så borde vi inte ha tittat på fotboll. Vi borde i stället ha fokuserat på våra rapporter som ska in i morgon. Jag är väl nästan klar även om jag inte är så nöjd med den. Lam har lite kvar innan han är redo för inlämning (inte så smidigt med bara en laddare när man är sent ute).

I vilket fall är vi av med den i morgon precis lagom för att möta Elin och Jessica som kommer på besök. Får se hur bra vi kan balansera dem och inlämningen den 1 juli. Som alltid ska vi inte skjuta upp det men jag vet inte om jag ens orkar skriva det. Inte som om det brukar ha någon effekt på vår arbetsmoral i vilket fall.

Just det! Nyss pratade vi om att det bara har regnat 2 dagar i juni. Det är riktigt bra med tanke på att vi är mitt i regnperioden. Vi han precis konstatera detta innan vi såg att det är 100 % risk för regn på onsdag och att det då ska komma ca. 70 mm regn. Jippi!

Grillat...

...är vad jag är sugen på just nu. Något så otroligt sugen på. Potatis i ugn, grillad ost och grönsaker, något gott kött och massor av olika såser. Nu är det ju inte riktigt grillat som står på menyn ikväll men så nära man kan komma (vilket inte är så hemskt nära om jag ska vara ärlig). Kyckling och ris. Hmm...

"Du blev ju inte ishockeyproffs...

...men vi är stolta över dig ändå!"

Då har vi, lite efter övriga svenska folket, tittat lite på årets svenska händelse - bröllopet. Vi är väl inte speciellt intresserade av kungahuset men det är ändå lite roligt att titta på. Av det vi såg tycker jag om prins Daniels pappas tal. Han lät vanlig och det behövs.

För en stund sedan fick vi ett mail av vår presentationslärare. Hon ville att vi skulle göra om våra presentationer vi gjorde i fredags och videofilma dem. Hon tyckte att vi var så duktiga att hon vill använda oss som exempel nästa år! Nu återstår att se om vi orkar göra om allt, vet ju inte riktigt vad det var som hon tyckte var så bra...

Nara och Kyoto

Halv 9 åkte vi hemifrån för att ta tåget via Osaka till Nara där Elin och Jessica väntade. Enligt reklamskyltar skulle resan ta 80 minuter men efter att ha åkt i snigelfart genom japansk slum så var vi framme efter 100 min. Som tur var väntade Elin och Jessica snällt på stationen.

Nara

Mysig skog

Nara är väl egentligen mest känt för ett tempel med en gigantisk buddha och sina rådjur. Därav maskoten Lam poserar med högst upp (Buddha med horn).

Big Buddha

Buddhan är nästan 15 m hög, bara ögat är 1,02 m.


Tydligen skulle man få en enlightment om man kröp igenom.
Lam fick inte plats. Elin fick ett stort blåmärke.

Tyvärr har templet brunnit ett antal gånger och detta är tredje generationens tempel, 33 % mindre än ursprunget.

Så var det rådjuren som vandrade fritt på alla gator.

De var väldigt vana vid människor...

Efter lunch i Nara åkte vi vidare till Kyoto där vi först tog oss till Kiyomizudera.

Lam


Pernilla och Lam

På tempelområdet fanns det en möjlighet att få dricka vatten från 1000 meters djup. Tydligen var det en munk som hade en dröm som sa åt honom att hitta heligt vatten och detta var tydligen det. Det sägs att man ska få evig kärlek och en önskan om man dricker av det.

UV-steriliserade koppar...

...och så vattnet.

Lam hittade en sköldpadda!

Det blev en hel del av vandrande och efter allt detta var vi lite hungriga. Ramen högst upp i Kyotos stationshus passade rätt bra för efter det ville vi vandra igenom de 10 000 portarna i Inari.

Mycket röda portar var det att vandra igenom och det var väldigt mörkt. Vi mötte bara ett fåtal personen medans vi vandrade upp och ner i berget. Vi vill bara tillägga att det var väldigt svettigt och klibbigt och vi var tacksamma över att vi faktiskt gjorde detta på kvällen för det var riktigt mysigt (och folktomt vilket är ovanligt).

Eldflugor...

I blandningen av mörker, skog och röda portar fick Jessica syn på små lysande prickar. Efter att ha vandrat lite till blev de fler och fler. Riktigt fint och stämningsfullt var det med massa eldflugor, rinnande vatten och portar. Ytterligare en anledning att gå på kvällen.

När klockan var runt 21.15 kände vi oss lagom möra för att återigen vandra ner och tillbaka till stationen. Vi var inte hemma igen förrän kl. 23.45. En lång men otroligt rolig dag.

Äcklig, äckligare, äckligast...

...är hur vi kände oss efter en heldag med Elin och Jessica i Nara och sedan Kyoto. Klibbsäsongen är verkligen här nu. Runt 30 grader och vi väntade oss regn men det kom aldrig (fast tur var det). Nu har vi duschat och är redo att sova. I morgon blir det fina bilder och lite mer om vad vi gjorde. Tummen upp för dagen!

Enda att klaga på var att tåget innan det vi tänkt åka med var 15 min sent trots att det stod på perrongen. Detta innebar i sin tur att vårt tåg inte kunde komma in och vi fick vänta sammanlagt 30 min. Det händer inte speciellt ofta här i Japan.

Ett kliv närmare

Just nu är det verkligen inte roligt väder ute. Tur att vi kan stanna inne resten av dagen. Det spöregnar och blåser massor. Ingen vidare kombination.

Vi har dock varit lite nyttiga och bokat hotell för våra sista nätter i Japan. Såklart fanns det typ inga lediga hotell för vår lördagnatt. Sjukt att det tar slut så långt i förväg. Hur som helst så blev det två nätter i Osaka och första natten här i Kobe. Även om vi hade planer på att bo i Osaka samtliga nätter så blir det nog rätt bra såhär också. Ska faktiskt bli riktigt skönt att få bo på hotell!

Idag hade vi vår näst sista presentation också. Mycket skönt. Nu är det bara en presentation och 6 rapporter och sedan är vi lediga!

What to do?

Lam har somnat! Jag är superhungrig och funderar på om jag ska äta ett paket Pocky eller om Lam i så fall blir fruktansvärt besviken när han vaknar...what to do?

Underbara Japan

Då har vi sagt upp försäkringen. Efter en timma hos försäkringskontoret så tror vi nu att vi är överens. Tanten ville att vi skulle skriva på ett papper men denna gång envisades vi med att hon skulle förklara precis allt som vi skulle skriva på och allt som hände.
Ungefär såhär gick konversationen:

Fas 1:

Tanten: Har ni jobbat?
Vi: Nej.
Tanten: Har ni tjänat pengar?
Vi: Nej.
Tanten: Inget?
Vi: Nej!
Tanten: Noll?
Vi: Ja, noll.
Tanten: Skriv på här. (Håller fram ett papper där det står ett nummer, några kanji är inringade och en nolla).
Pernilla: Vad är det här då?
Tanten: Skriv på!
Pernilla: Vad är det du vill att jag ska skriva på. Vad betyder det?
Tanten: Skriva på!
Pernilla: Jag vill veta vad det är jag skriver på?
Tanten: Noll.
Pernilla skriver på.

Fas 2:

Vi: Vi vill säga upp försäkringen för vi ska åka hem.
Tanten tittar på oss frågande, sedan tittar hon på våra försäkringskort och våra japanska "id"-kort.
Tanten: 2010-12-31
Vi (som inte vill betala mer försäkring): Nej, i juli.
Tanten: 2010-12-31
Vi: Nej, det är så länge vi är tillåtna att stanna. Vi måste inte stanna så länge.
Tanten ser fortfarande ut som ett frågetecken. Hon tar några kopior på alla kort och fortsätter titta på dem.
Vi skriver på en lapp. Lam skriver Japan, ritar ett flygplan och en pil och sedan skriver han Sverige. Under denna teckning skriver han vårt "hemresedatum" 10 juli. Vi visar tanten lappen.
Tanten skakar på huvudet. Tittar på våra kort.
Tanten: 2010-12-31. Tre månader?
Vi fortsätter peka på teckningen och förklara.
Tanten nickar lite. Tar en penna och skriver Japan sedan drar hon en pil (inget flygplan (!)) och så skriver hon Sverige. Sedan drar hon en pil till och börjar skriva Ja...sedan ändrar hon sig och drar pilen tillbaka till Japan. Hon tittar på oss och ler.
Vi: Nej, vi kommer inte tillbaka. Vi åker hem.
Tanten: Om tre månader?
Nu är Pernilla villig att ge upp.
Vi: Vi kommer inte tillbaka igen!
Vi får ytterligare lite papper. Får skriva våra namn. Sedan avslutas våra konton. De meddelar oss att vi får en sista räkning som kanske kommer vara lite lägre eftersom vi bara har extraarbetat.
Vi: Nej, vi har inte jobbat alls.
Kvinnan ler och säger det var allt för idag!
Vi tar våra saker och går.


På tåget hem kom det på en pojke som lät som en svensk pojke. Med det menar jag att han hade samma beteende som en svensk pojke som leker med en leksak på en buss. Sedan upptäckte vi att han var en utvecklingsstörd japansk pojke. Så kan det gå.

Tillbaka till ruta 1

Nu har jag samma känsla som jag hade för 8 månader sedan då vi blev tvingade att teckna en japansk hälsoförsäkring. Vi gav med oss tillsist eftersom kostnaden för ett år skulle bli 40 000 yen för oss båda, vi kände att vi kunde leva med det. Igår fick vi dock en ny inbetalningsplan vilken säger att vi ska betala nästan 68 000 yen för försäkringen. Denna gång är det 68 000 yen per person! Blir så j-la less på hur saker fungerar här. Vi har massa att göra idag men nu måste vi försöka få tag på stadskontoret och säga att det inte alls är okej att tredubbla försäkringspremien halvvägs in. Hoppas att de förstår att de inte får några pengar av oss!

Dessutom så fick jag ytterligare ett brev om en hälsokontroll. Nu får de ge sig. Jag ska vara kvar i Japan mindre än 50 dagar till. Denna gång vill de att jag ska göra en bröstcancer och livmoderhalsundersökning. Jag har fått en färgglad kupong med mitt namn och personnummer på. Har ingen aning var eller när detta ska ske men känner man Japan rätt så är det inte frivilligt...

Tre av fyra.

Nu är det sista kvällen för vårt tredje besök. Känns som vanligt som om tiden gått fortare än normalt när de varit här. Det är verkligen roligt att folk kommer hit och hälsar på. Nästa tisdag kommer dock sista omgången...

Laddar inför flygresan!

Innan vi lämnade K och J för kvällen så åt vi buffé. Guuud vad mätta vi blev. Helt otroligt vad man överäter när man får chansen (detta trots att vi kollar på Biggest Loser just nu).

Här åt vi...


Detta var min fjärde tallrik...


...och detta min andra tallrik efterrätt!

Nu blir det att plugga massa fram till fredag och sedan lite semester med Elin och Jessica i Kyoto.
Just nu väntar vi på fotboll!

258 down, 50 to go!

Nu har vi låtit Lams hår växa för mycket på höjden. Japp, ikväll blev det att samla våra tre saxar och klippa av det. Inte för att skryta men jag är rätt så nöjd med resultatet. Nu är det ju trots allt bara 50 dagar kvar tills vi kommer hem och frisören kan rätta till det (!). Jag tror att det var dagens höjdpunkt för grannen under oss också. Jag skakade nämligen en handduk full av hår ner på deras balkong. Haha.

Kan ju inte bli värre när Lam fixar i ordning det...eller?

VM

Då har VM dragit igång. Känns konstigt. Dels för att Sverige inte är med och dels för att man hör i princip noll om det här i Japan. Vi har ju ingen tv här (eller hemma heller för den delen), så det blir svårt för oss att se matcherna. Vi förlitar oss på streamat men det är ju inte så att allt sänds. Dessutom är inte tiderna de bästa. Får väl som om det blir lite drag i Japan när de spelar sina matcher i alla fall. Annars verkar det mest som om baseboll är den enda sporten de bryr sig om.

I går när jag väntade på att Lam skulle blir klar med sitt EKG satt jag och läste lite tidningar om Kobe University (någon studenttidning). Hur som helst så fick jag reda på att man i Japan är normalviktig om man har ett BMI mellan 18,5-25 vilket skulle innebära att jag får väga mellan 54-74 kg. Vet dock inte hur normalviktigt jag skulle se ut om jag vägde 54 kg.
Jag ramlade också på denna bild:

Närbild

Jag kunde inte se Rasmus på bilden, men annars är det de som var i Kobe förra året. Vi har dock inte blivit fotograferade med alla utbytesstudenter så vi slipper nog att vara med i nästa års upplaga.

Regnperiod?

Snart har vi alltså kommit halvvägs in i juni och den japanska regnperioden. Hittills har det dock inte regnat alls trots att alla vi pratat med säger att det regnar varje dag i juni och juli. I år är kanske året då det ändras? Vi klagar i alla fall inte. I dag är det 28 grader och strålande sol. Övriga junidagar har varit lika bra.
Japanerna verkar inte gilla varken sol eller regn. Oavsett väder har de ett paraply med sig. Om de är osäkra tar de ibland med sig två - ett för sol och ett för regn. Vi har hittills under vårt år bara använt regnparaplyer och jag tror inte det kommer att ändras. Vi kommer förmodligen inte köpa uv-ärmar, uv-handskar eller uv-hattar heller.

Nu har vi båda äntligen fått våra EKG avklarade (jag i tisdags och Lam idag efter lunch). Förhoppningsvis var det det sista vi hade med japansk sjukvård att göra.

Mat mat mat

I måndags blev det Okonomiyaki i Osaka med Elin och Jessica. De kom ut med råvarorna så nu tror vi att vi vet hur det ska tillagas. Kanske går det att fixa hemma? Dock är ju inte detta min favoriträtt så skulle vi inte kunna återskapa rätten så är det ingen större förlust även om den är lite rolig.

I kväll blev det kaiten sushi med K och J. Många tallrikar dessutom. Det var ett tag sedan vi åt sushi nu men efter ikväll känner jag att det gärna kan vänta ett tag till nästa gång. Stor besvikelse ikväll var att laxen var slut (!). Hur kan en sushirestaurang ha slut på lax??

Dags att sova

Nu är klockan 01.30 natten innan inlämning. Vi är precis klara med rapporten som vi lovade oss själva att inte skjuta upp till sista dagen. Så kan det gå. Nu är vi värda 5 timmar sömn innan skolan imorn.

Fight

Tillsist är Elin och jag i Japan en stund samtidigt. I går mötte vi Elin och Jessica i Osaka för lite utbyte av pengar och värktabletter samt lite okonomiyaki. Var riktigt länge sedan vi sågs och med tanke på att de tillbringade sina utbytesår i Japan förra året så är det inte så många tillfällen vi har träffats de senaste två åren. Kommer bli en ändring på det till hösten!

I Osaka var det fulla människor och slagsmål som gällde. Om jag ska vara ärlig har jag inte sett några slagsmål under hela tiden vi varit här. Det var inte riktigt samma som när fulla svenska slåss. De mer boxades på riktigt med sparkar. Sedan bugade de lite också. Hur som helst så gick den ena slagskämpens kompis emellan efter ett tag och de försvann åt varsitt håll. Bara några minuter senare såg vi en full kvinna i 50-års åldern tillsammans med två kollegor. Kvinnan kunde knappt stå och klängde på en yngre manlig arbetskamrat. När hon ramlade sparkade hennes kvinnliga kollega på henne. Japaner är intressanta att observera ibland.

Beach 2010

Suma beach

I går tog vi oss till Suma beach som ligger ca. 15 min med tåg från Sannomiya. Det var en ganska liten strand (men vad förväntar man sig här i Japan) som det helt klart går att bada vid. Nästa gång blir det nog att ta med sig matsäck också. Förmiddagen var lite molnig men det blev bättre på eftermiddagen och jag tror att vi alla fick en hel del färg (av den rödare sorten).

Dags för bad!

Något att förtöja båten i pappa :)

I dag har vi planer på att åka till Osaka för att träffa Elin och Jessica. Det blir lite tidigare på grund av tablett-leveransen men det gör verkligen inget. Tur att Elin hann att få sitt bagage innan de lämnade Osaka. Sedan, om ca. 2 veckor, kommer de till oss här i Kobe.

Nu är det frukostdags och kanske även dags att klippa Lam.

Beef

Mat, mat och mat. En av fördelarna med besök är att vi unnar oss riktigt god mat.

Innan tillagning.

Väntan på tillagning.

Snart klart...