Nara och Kyoto

Halv 9 åkte vi hemifrån för att ta tåget via Osaka till Nara där Elin och Jessica väntade. Enligt reklamskyltar skulle resan ta 80 minuter men efter att ha åkt i snigelfart genom japansk slum så var vi framme efter 100 min. Som tur var väntade Elin och Jessica snällt på stationen.

Nara

Mysig skog

Nara är väl egentligen mest känt för ett tempel med en gigantisk buddha och sina rådjur. Därav maskoten Lam poserar med högst upp (Buddha med horn).

Big Buddha

Buddhan är nästan 15 m hög, bara ögat är 1,02 m.


Tydligen skulle man få en enlightment om man kröp igenom.
Lam fick inte plats. Elin fick ett stort blåmärke.

Tyvärr har templet brunnit ett antal gånger och detta är tredje generationens tempel, 33 % mindre än ursprunget.

Så var det rådjuren som vandrade fritt på alla gator.

De var väldigt vana vid människor...

Efter lunch i Nara åkte vi vidare till Kyoto där vi först tog oss till Kiyomizudera.

Lam


Pernilla och Lam

På tempelområdet fanns det en möjlighet att få dricka vatten från 1000 meters djup. Tydligen var det en munk som hade en dröm som sa åt honom att hitta heligt vatten och detta var tydligen det. Det sägs att man ska få evig kärlek och en önskan om man dricker av det.

UV-steriliserade koppar...

...och så vattnet.

Lam hittade en sköldpadda!

Det blev en hel del av vandrande och efter allt detta var vi lite hungriga. Ramen högst upp i Kyotos stationshus passade rätt bra för efter det ville vi vandra igenom de 10 000 portarna i Inari.

Mycket röda portar var det att vandra igenom och det var väldigt mörkt. Vi mötte bara ett fåtal personen medans vi vandrade upp och ner i berget. Vi vill bara tillägga att det var väldigt svettigt och klibbigt och vi var tacksamma över att vi faktiskt gjorde detta på kvällen för det var riktigt mysigt (och folktomt vilket är ovanligt).

Eldflugor...

I blandningen av mörker, skog och röda portar fick Jessica syn på små lysande prickar. Efter att ha vandrat lite till blev de fler och fler. Riktigt fint och stämningsfullt var det med massa eldflugor, rinnande vatten och portar. Ytterligare en anledning att gå på kvällen.

När klockan var runt 21.15 kände vi oss lagom möra för att återigen vandra ner och tillbaka till stationen. Vi var inte hemma igen förrän kl. 23.45. En lång men otroligt rolig dag.