Resan startade 5.30 ifrån Norrköping. Tidigt! Efter att mina föräldrar släppt av oss på Arlanda checkade vi in bagaget med endast 2,2 kg övervikt. Jag var mest nöjd eftersom Lam stod för 2 av dessa kilon. I och för sig vägde de aldrig handbagaget…
Trots en sen start tog Lufthansa oss välbehållna till Frankfurt där vi väntade i ca 1.5 h innan det var dags o flyga igen. Efter ganska många timmar landade vi vid Osaka Kansai, 15 minuter tidigare än planerat till och med. Klockan var då 8.25 lokal tid och vi var riktigt trötta.
Vädret var mulet men det var ändå mycket varmt och fuktigt så vinterjackorna åkte direkt ner i resväskan (där de hade fått vara hela tiden om Lufthansa tillåtet lite mer bagage än 20 kg).
Det första vi gjorde efter det var att fråga en kvinna vid en informationsdisk hur man tog sig till Kobe University. Det fanns enligt henne två alternativ och efter en stund kom hon fram till att det lättaste var att åka buss. Vi diskuterade lite med varandra och bad henne sedan om biljetter till bussen. Lätt fixat tänkte vi när hon svarade ja, men av någon anledning sålde hon oss inte biljetter till bussen utan till en färja, det som enligt henne var den krångliga vägen.
Trots en sen start tog Lufthansa oss välbehållna till Frankfurt där vi väntade i ca 1.5 h innan det var dags o flyga igen. Efter ganska många timmar landade vi vid Osaka Kansai, 15 minuter tidigare än planerat till och med. Klockan var då 8.25 lokal tid och vi var riktigt trötta.
Vädret var mulet men det var ändå mycket varmt och fuktigt så vinterjackorna åkte direkt ner i resväskan (där de hade fått vara hela tiden om Lufthansa tillåtet lite mer bagage än 20 kg).
Det första vi gjorde efter det var att fråga en kvinna vid en informationsdisk hur man tog sig till Kobe University. Det fanns enligt henne två alternativ och efter en stund kom hon fram till att det lättaste var att åka buss. Vi diskuterade lite med varandra och bad henne sedan om biljetter till bussen. Lätt fixat tänkte vi när hon svarade ja, men av någon anledning sålde hon oss inte biljetter till bussen utan till en färja, det som enligt henne var den krångliga vägen.
Så tillsist såg vår resa alltså ut såhär;
Flyg till Osaka Kansai – shuttle bus till färjan – färja till Kobe Airport – shuttle bus till portlinern (tåg) – portliner till Sannomiya där vi bytte till tåg till Hankyu line och till sist vandrade vi till fots uppför ett berg till Kobe University.
Detta tog oss cirka 4 h. Vi stannade flera gånger och frågade om vi var på rätt väg och det lönade sig eftersom vi inte hamnade fel en enda gång (så det så!). Lam var dessutom i slutet på sin förkylning och jag hade ätit fyra Alvedon för att kunna passera förbi värmekamerorna på flygplatsen utan att de skulle upptäcka att jag hade feber. Flygresan gjorde mig dessutom nästan döv (lock för örat). Med tanke på detta, att vi aldrig varit i Japan och att vi släpade runt på 28 kg packning var så tycker vi att vi jobbade på bra.
När vi äntligen kom fram till Kobe University och vår fakultet sa kvinnan på student affairs att hon inte var klar med all information och att vi skulle komma tillbaka dagen därpå. Något vi inte blev glada över att höra men hon gav oss i alla fall ett paraply (det regnade konstant efter att vi stigit av färjan), ringde en taxi och beskrev vägen till det hotell hon tyckte vi kunde bo på till chauffören så han skulle hitta. Så innan dagen var slut hann vi åka taxi och äta på en hamburgerrestaurang utanför hotellet också. (Mos Burger Elin!)
Flyg till Osaka Kansai – shuttle bus till färjan – färja till Kobe Airport – shuttle bus till portlinern (tåg) – portliner till Sannomiya där vi bytte till tåg till Hankyu line och till sist vandrade vi till fots uppför ett berg till Kobe University.
Detta tog oss cirka 4 h. Vi stannade flera gånger och frågade om vi var på rätt väg och det lönade sig eftersom vi inte hamnade fel en enda gång (så det så!). Lam var dessutom i slutet på sin förkylning och jag hade ätit fyra Alvedon för att kunna passera förbi värmekamerorna på flygplatsen utan att de skulle upptäcka att jag hade feber. Flygresan gjorde mig dessutom nästan döv (lock för örat). Med tanke på detta, att vi aldrig varit i Japan och att vi släpade runt på 28 kg packning var så tycker vi att vi jobbade på bra.
När vi äntligen kom fram till Kobe University och vår fakultet sa kvinnan på student affairs att hon inte var klar med all information och att vi skulle komma tillbaka dagen därpå. Något vi inte blev glada över att höra men hon gav oss i alla fall ett paraply (det regnade konstant efter att vi stigit av färjan), ringde en taxi och beskrev vägen till det hotell hon tyckte vi kunde bo på till chauffören så han skulle hitta. Så innan dagen var slut hann vi åka taxi och äta på en hamburgerrestaurang utanför hotellet också. (Mos Burger Elin!)
Röda pilen var vid tavlan och det inringade var dit vi skulle
Det tog oss cirka 34,5 h innan vi äntligen fick sova. Då var kl.19 lokal tid (7 h förskjutning).
2 kommentarer:
Va? Inte en enda gång? :O
Jag och Peter gick tokvilse första dagen vi lämnade studentboendet :P
Skicka en kommentar