Berg och dalbana - tur och retur, tack

Varje morgon har vi bråttom. Jag vet inte varför. Det spelar liksom inte någon roll när vi går upp, vi är alltid lite sena. Så varje morgon springer vi till portlinern, tåget eller berg och dalbanan som tar oss halvvägs till skolan.

Kita Futo, vår station.

Precis som vilken berg och dalbana som helst åker vår i luften och vagnarna saknar förare.

Som Monica (från USA) sa;
Första gången jag skulle ta tåget in till Sannomiya såg jag en kille sova längst fram och tänkte;
Är det chauffören? Då passar jag!

Nu finns det både för- och nackdelar med detta sätt att resa. Jag mår illa när jag åker baklänges och konstigt nog hamnar vi baklänges de flesta gånger vi åker. Tågen är sjukt punktliga vilket borde hamna under fördelar men eftersom vi alltid är sena placerar jag det under nackdelar. Det är dyrt och slarvar man med att läsa vilken slutstationen är hamnar man på Kobe airport. Men fin utsikt är det och det är ganska roligt att sitta längst fram (vi har faktiskt en film på ca. 15 min för de som är uttråkade).

På väg över bron, bort från Port Island