När slutar man leka med leksaker?

Önskemål från min bror var att vi skulle vandra runt lite i några häftiga spel- och teknikbutiker. Jag vet inte riktigt hur det skulle kunna glädja honom på något sätt. Lam blev dock ganska glad. Just nu kostar en PS3a 29 000 yen, vilket motsvarar ca. 2200 svenska kronor (i kursen vi har tagit ut i). Han blir lite sådär lagom sugen på att köpa en men eftersom vi inte har någon tv här (eller hemma för den delen) så skulle han ju bara kunna titta på kartongen vilket inte lockar tillräckligt mycket hittills för att han ska köpa en. Förmodligen så kommer han inte kunna motstå frestelsen...men vi får väl se.

Pappa vill ha en ny kamera.

Allt ska finnas i så många färger hela tiden. Cheerleading effect!


En av oss skulle kunna stå o titta i flera timmar, den andra tröttnar rätt fort!

Sen var det ju dessa två. Fnittrandes sprang de in o satte sig vid ett bord. De hade tre kartonger med sig som som var och en innehöll 12 små kartonger med helt värdelösa små figurer. Det såg ut som brats-figurer. Det som tjejerna jag coachade för fyra år sedan tyckte var roligt då, de var elva. Dessa tjejer var i 20-årsåldern. Jag kan ha lite förståelse över att samla något intressant eller sällsynt. Att man kanske köper någon liten söt figur man har som favorit väldigt länge men att man i 20-årsåldern köper 36 figurer som man sedan sliter upp kartongerna till för att se vad man fick och för att byta med varandra när man inte blev nöjd. Sånt gjorde man på lågstadiet eller kanske i början av mellanstadiet men nu?