Död efter 30 minuter

Det tog nog inte ens 30 minuter, det var nog närmare 25 minuter för vi var lite sena. Lam hade sin första basketträning någonsin och jag satt skadad och nervös på sidan. Hemma i Sverige så har Lam utvecklat sitt basketspel väldigt mycket under bara ett år. Hemma i Sverige spelar vi dock bara matcher och Lam är den enda snabba asiaten. I Japan fanns det tydligen fler asiater och alla är snabba och har bättre kondition och har spelat basket tidigare. Som vi nämnt innan så har japanerna en annorlunda syn på träning. De gör samma sak varje gång vilket betyder att det inte tar så lång tid att bli bra på just de övningarna vilket också gör att de verkar bättre än de är. Lam var i alla fall med på lite av uppvärmningen innan ha dog. Han visste att de skulle bli tufft men jag tror inte han var beredd på hur det faktiskt är att delta i en basketträning där man blir tillsagd att göra vissa saker istället för att göra det man tycker är roligt, orkar och vill.

Jag tycker dock att han var mycket söt när han förvirrat undrade vart alla andra tagit vägen när han missat att springa med sista gruppen. Jag hoppas att hans utvecklingskurva går lika spikrakt upp då det kommer till de japanska träningarna som med de svenska matcherna. Först och främst hoppas jag på att han överlever uppvärmningen nu på fredag så att han faktiskt får vara med o prova åtminstone en riktigt övning...